Året som har gått - 2022

2022, herregud.

Året var rätt kört på förhand så det är vad det är. Jag kan kort beskriva det som "planerad turbulens". Det finns inga frågetecken kring det egentligen. Det var många processer samtidigt och mycket tid behövde passera. Saker behövde tas från grunden. Shit needed to be done. Vada kvicksand som sen blev vanligare sand som sen blev relativt bra underlag för att gå på iallafall. Det är svårt att summera och förklara och det tänker jag inte göra heller. Så vi kör på lite kul istället efter bästa förmåga.

Det blir rörigt. Håll i er.

Jag gick på konserter och blev dubbelt besvärad över större konsertlokaler. Först ut hade vi Tool. Nåt jag velat se länge i mitt liv på rätt sätt, d v s inte på festival. Men jag visste ju att det skulle vara på Globen. Det är rätt sjuk hur ett band kan spela så perfekt och ha en fin ljusshow och sen faller ljudet så platt. Det tar så mycket från känslan. Sen att just min del av lokalen var fullt av fuckbois som inte behagade sitta ner var svårt att göra nåt åt. Det var att stå eller slåss mot testosteron och bli utslängd fullt nedblodad. Jag stod.

Little did they know.

Den andra då? Ja det var Heilung som var uppskjuten med två år till slut. Det här var på en aningen bättre plats så det verkade bli bra. Men inte visste jag att de som kom bara var där för de stora trummorna. Det Heilung gör är rätt ambitiöst och jag trodde ändå att man kanske skulle ta det på allvar. Men nej. Jag har aldrig hört så mycket prat på en konsert. Det var rätt sjukt och förstörde nåt som kunde varit sjukt fint. Så här bestämde jag mig väl kanske att aldrig gå på konsert med svenskar igen. De kan inte bete sig. De skiter fullkomligt i allt.
     Stanna hemma ditt gnälliga mähä? Låt mig supa och slåss och rajdidajda var inte så tråkig? Yes. Exakt så. Sup och slåss så stannar jag hemma. Deal.
     En sak som man bör visa var en utstyrsel som förtjänar att skrytas åt. Energin fanns inte själv men jag hade fixat lite flätor och hårsnodd med episk korp på iallafall.

Det alla ville göra. I mean herregawd.

Ja just det jag var även och såg Anna von Hausswolff. Hennes senaste är så sjukt bra och det som fick mig att börja lyssna igen. Hon gjorde makalöst bra ifrån sig. Det var i en kyrka så man tänker sig ju att svennebanan kan hålla käften här? Nej. Nej det kan den inte (ja sådana individer är i framtiden "den" som i ett odisciplinerat djur). Bakom sitter två kvinnor och gafflar på som det inte fanns någon morgondag. Det bokstavligen ekade. Tur att vi alla var rutinerade vid det här laget. Nån 180-graders vridning och sjukt tydliga signaler fick dom att försöka lära sig att respektera andra människor. Det tog typ 20 minuter men tillslut blev det folk av dom också. Hoppas de är portade från alla konserter för all framtid - one can dream.

För er som tycker jag är en surgubbe nu. Det är jag inte. Man respekterar faktiskt sånt här. Man gör inte varje situation i livet till något som handlar om bara dig. Du har inte rätten att fucka upp upplevelser för alla andra omkring dig. Stanna hemma om du inte kan bete dig idiot. Ja, i det här fallet, i d i o t. Ok skitsamma man lär sig. Stanna hemma bara. 

Otroligt bra konsert, efter vår insats.

Hur har det varit med musikskapandet i all kaos då? Trasiga datorer, ny programvara, nytt hem och typ noll energi har bromsat det där rejält. Men jag har övat mycket som en taktik och det funkade. Jag fick en level up igen. Det är den bästa känslan i världen. Det krävs så mycket exp nu för tiden innan det händer. Att permanent nå en ny nivå i sin spelfärdighet. Det är nog bättre än allt annat i hela världen då man slitit så sabla hårt för det. Det är dessutom nåt mellan dig och universum. En strävan och ett resultat och ingen i hela världen har med det att göra.

Det blev lite skivsläpp iallafall i form av Spacegazer som äntligen lärde sig flyga. Egentligen en slump med första EP:n. Vi satte oss i Kristoffers studio med varsin synth och körde lite då jag plötsligt äntligen köpte en. Det blev en EP som är rätt nice och helt improviserad. Spacegazer - MECA var född.

Vi lyckades även slutföra en äldre grej vi påbörjade för länge sedan. Den blev rätt jävla cool ändå och det ska bli kul att slutföra den EP som den är tänkt att vara en del av. Spacegazer - Echelon. Rivigt solo garanteras.

När jag går igenom bilder så ser jag att jag lyckades trycka in mycket trots allt skit. Det har varit så galet och stört att få år kan jämföra sig mot det. Efter sommaren började även världens längsta installationsturné med små veckor hemma här och där och det var väldigt utmanande i allt annat jag hanterade. Lite kul också....men såhär mot slutet ville man knappt åka hem över jul haha. Man ville vara hemma dricka te och spela tv-spel och inte prata med någon ungefär.

Hur som helst så är det också en stor förklaring till så många svårigheter i saker och ting och jag har på det stora hela gjort ett bra jobb. Träningen led ordentligt i allt det här och det är väl där 2023:s stora utmaning ligger egentligen. Men kampen är påbörjad och det kommer gå bra. Att fylla 40 ska kännas ok i augusti - I'll get there. Kanske sticker nånstans jag vet inte vi får se. Men jag försvinner kanske nånstans. Sjuk siffra ändå, även om ålder och döden i sig inte stör mig.

Nåväl. Enklast är nog att foffa bilder och skriva text om det finns nåt att säga. Det får bli så. Hoppas allt känns lite tyngre för dig nu. Man vet inte, med lite tur kanske det smittade av sig. Men det är svårt att vara ledsen när det är så sjukt mörkt och härlig ute och kallt nog så man får ha kläder på sig och täcke när man sover. Hoppas på en sval vår och noll sommar. Man kan drömma.

Torkel har alla möjliga sorters hästar.

Den var god.

Ok hejdå.

Lukas Nelson & Promise of the Real - S/T (2017)

Plötsligt en dag tog jag tag i något som mest hade varit ett långtida skämt - Farming Simulator. I en tid när allt blev allt mörkare var det en frisk fläkt och stark upplevelse av zen som få saker kan leverera. Så jag kombinerade det med annat skämt. Vilket annat spel kan leverera den rätta upplevelsen av country-musik?

     Sagt och gjort, jag började min resa med country och det funkade bannemig. Jag hittade mina broar till en genre som känts helt omöjlig att nå. 80-tals-country är skräp, make no mistake, för det låter som dansband. Det är vidrigt helt enkelt.

     Man hittar en väg in i den amerikanska själen på det bästa sättet när man gräver runt i alla varianter. Country är musik av amerikaner, om amerikaner, för amerikaner. Du kan få lyssna, du kaaanske kan förstå, men du kan aldrig bli en del av det.

     När musiken fortsatte spela bortom den valda skivan jag satt på hörde jag plötsligt Lukas Nelsons röst. Den är underbar och inte konstigt är väl det, för han låter som sin far -Willie Nelsons. Den här skivan som är självtitlad ärsmått fantastisk emellanåt. Att kalla det enskilt country kanske är lite fel, det är lite rock a la Pink Floyd också. Det är en väldigt fin kombination. 

     I en av deras live-sammanhang så kör de nån jam-session och plötsligt spelar de kring ett Floyd-riff. Det här är väldigt kul och fint, för det är ovanligt. Det finns fler likheter på den här skivan som bekräftar länken. Framförallt hörs det i de låtar Lucius är med. En duett av två kvinnor som hyrs in av både den ena och den andre numera - inte minst av Roger Waters på t ex den turnén jag såg. De är rysligt duktiga och så bra till det här.

     Jag är inte head over heals över alla låtar men det finns så många starka att det håller. Vissa är så emotionellt starka och fina att man blir rörd. Det är synd att den känslan inte har infunnit sig i hans andra skivor men det här albumet är väldigt fint och en riktig keeper.

Intresse

 ...i ointresse.

Att välja att ha tråkigt för att det egentligen aldrig var tråkigt för dig.

Att kunna säga nej jag vill inte se ut som en häst eller en prostituerad på den här festen heller. Jag tycker om att gå på fest ändå, du vet som mig själv....i mina kläder....och lära känna andra människor.

Att förstå att man inte nödvändigtvis missar nåt för att man inte är på den coola klubben med människor som är exakt samma nivå av coola som alla andra - alltså ofta inte speciellt coola alls. Bara människor.

Att respektera att nån kanske vill sträva efter att vara en cool person eller se ut som en häst eller prostituerad. Du kan du trots allt själv välja (well...) att inte vara där och välja att ha tråkigt som aldrig egentligen var tråkigt. 

Frivillighet.

Känslan att kunna säga nåt rakt ut och sen händer ingenting dåligt. Oavsett vilken ordning orden kom i, att det var rätt ord eller att man över huvud taget sa något.

När man kan tänka nåt utan att tänka att man tänker fel. Att kunna yttra orden men låta bli för att man vill, inte för att man måste.