Året som har gått - 2022

2022, herregud.

Året var rätt kört på förhand så det är vad det är. Jag kan kort beskriva det som "planerad turbulens". Det finns inga frågetecken kring det egentligen. Det var många processer samtidigt och mycket tid behövde passera. Saker behövde tas från grunden. Shit needed to be done. Vada kvicksand som sen blev vanligare sand som sen blev relativt bra underlag för att gå på iallafall. Det är svårt att summera och förklara och det tänker jag inte göra heller. Så vi kör på lite kul istället efter bästa förmåga.

Det blir rörigt. Håll i er.

Jag gick på konserter och blev dubbelt besvärad över större konsertlokaler. Först ut hade vi Tool. Nåt jag velat se länge i mitt liv på rätt sätt, d v s inte på festival. Men jag visste ju att det skulle vara på Globen. Det är rätt sjuk hur ett band kan spela så perfekt och ha en fin ljusshow och sen faller ljudet så platt. Det tar så mycket från känslan. Sen att just min del av lokalen var fullt av fuckbois som inte behagade sitta ner var svårt att göra nåt åt. Det var att stå eller slåss mot testosteron och bli utslängd fullt nedblodad. Jag stod.

Little did they know.

Den andra då? Ja det var Heilung som var uppskjuten med två år till slut. Det här var på en aningen bättre plats så det verkade bli bra. Men inte visste jag att de som kom bara var där för de stora trummorna. Det Heilung gör är rätt ambitiöst och jag trodde ändå att man kanske skulle ta det på allvar. Men nej. Jag har aldrig hört så mycket prat på en konsert. Det var rätt sjukt och förstörde nåt som kunde varit sjukt fint. Så här bestämde jag mig väl kanske att aldrig gå på konsert med svenskar igen. De kan inte bete sig. De skiter fullkomligt i allt.
     Stanna hemma ditt gnälliga mähä? Låt mig supa och slåss och rajdidajda var inte så tråkig? Yes. Exakt så. Sup och slåss så stannar jag hemma. Deal.
     En sak som man bör visa var en utstyrsel som förtjänar att skrytas åt. Energin fanns inte själv men jag hade fixat lite flätor och hårsnodd med episk korp på iallafall.

Det alla ville göra. I mean herregawd.

Ja just det jag var även och såg Anna von Hausswolff. Hennes senaste är så sjukt bra och det som fick mig att börja lyssna igen. Hon gjorde makalöst bra ifrån sig. Det var i en kyrka så man tänker sig ju att svennebanan kan hålla käften här? Nej. Nej det kan den inte (ja sådana individer är i framtiden "den" som i ett odisciplinerat djur). Bakom sitter två kvinnor och gafflar på som det inte fanns någon morgondag. Det bokstavligen ekade. Tur att vi alla var rutinerade vid det här laget. Nån 180-graders vridning och sjukt tydliga signaler fick dom att försöka lära sig att respektera andra människor. Det tog typ 20 minuter men tillslut blev det folk av dom också. Hoppas de är portade från alla konserter för all framtid - one can dream.

För er som tycker jag är en surgubbe nu. Det är jag inte. Man respekterar faktiskt sånt här. Man gör inte varje situation i livet till något som handlar om bara dig. Du har inte rätten att fucka upp upplevelser för alla andra omkring dig. Stanna hemma om du inte kan bete dig idiot. Ja, i det här fallet, i d i o t. Ok skitsamma man lär sig. Stanna hemma bara. 

Otroligt bra konsert, efter vår insats.

Hur har det varit med musikskapandet i all kaos då? Trasiga datorer, ny programvara, nytt hem och typ noll energi har bromsat det där rejält. Men jag har övat mycket som en taktik och det funkade. Jag fick en level up igen. Det är den bästa känslan i världen. Det krävs så mycket exp nu för tiden innan det händer. Att permanent nå en ny nivå i sin spelfärdighet. Det är nog bättre än allt annat i hela världen då man slitit så sabla hårt för det. Det är dessutom nåt mellan dig och universum. En strävan och ett resultat och ingen i hela världen har med det att göra.

Det blev lite skivsläpp iallafall i form av Spacegazer som äntligen lärde sig flyga. Egentligen en slump med första EP:n. Vi satte oss i Kristoffers studio med varsin synth och körde lite då jag plötsligt äntligen köpte en. Det blev en EP som är rätt nice och helt improviserad. Spacegazer - MECA var född.

Vi lyckades även slutföra en äldre grej vi påbörjade för länge sedan. Den blev rätt jävla cool ändå och det ska bli kul att slutföra den EP som den är tänkt att vara en del av. Spacegazer - Echelon. Rivigt solo garanteras.

När jag går igenom bilder så ser jag att jag lyckades trycka in mycket trots allt skit. Det har varit så galet och stört att få år kan jämföra sig mot det. Efter sommaren började även världens längsta installationsturné med små veckor hemma här och där och det var väldigt utmanande i allt annat jag hanterade. Lite kul också....men såhär mot slutet ville man knappt åka hem över jul haha. Man ville vara hemma dricka te och spela tv-spel och inte prata med någon ungefär.

Hur som helst så är det också en stor förklaring till så många svårigheter i saker och ting och jag har på det stora hela gjort ett bra jobb. Träningen led ordentligt i allt det här och det är väl där 2023:s stora utmaning ligger egentligen. Men kampen är påbörjad och det kommer gå bra. Att fylla 40 ska kännas ok i augusti - I'll get there. Kanske sticker nånstans jag vet inte vi får se. Men jag försvinner kanske nånstans. Sjuk siffra ändå, även om ålder och döden i sig inte stör mig.

Nåväl. Enklast är nog att foffa bilder och skriva text om det finns nåt att säga. Det får bli så. Hoppas allt känns lite tyngre för dig nu. Man vet inte, med lite tur kanske det smittade av sig. Men det är svårt att vara ledsen när det är så sjukt mörkt och härlig ute och kallt nog så man får ha kläder på sig och täcke när man sover. Hoppas på en sval vår och noll sommar. Man kan drömma.

Torkel har alla möjliga sorters hästar.

Den var god.

Ok hejdå.