Den här skivan är enbart skriven av Guthrie och Frazer då Raymonde tog en kortare paus. Hur pass stor påverkan det hade på resultatet känns svårt att säga. Klart är iallafall att Victorialand är ett av gruppens mer diffusa verk och att de denna gång arbetade efter ett koncept/program. Skivans namn refererar nämligen till en plats på Antarktis som står för inspiration till musiken. I ärlighetens namn har jag missat detta tidigare och det har förändrat skivan "i mina öron".
De typiska stildragen med lager av gitarrer och sångstämmor återkommer så klart och stundtals används också saxofon den här gången. Skivan påminner mycket om det tidiga albumet Head over Heels, något som undertecknat gillar. Med det sagt hade gruppen samtidigt inte slutat att utveckla sitt sound mot en något mjukare attityd. Vid den här tidpunkten var det här något av det mer lummiga och vaggande de givit ut.
Som skrivet ovan har den här skivan ett koncept vilket, med det i åtanke, gör skivan mer begriplig och lättare att uppskatta. Känslan av sälar, myskoxar och enorma islandskap är härligt påtaglig. Med tanke på skivans natur finns vissa tillfällen som funkar bättre än andra när man vill lyssna på den här. Hur som helst är den en vacker skiva som trots sin halvtaskiga ljudproduktion alltid kommer att snurra i mitt hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar