Visar inlägg med etikett Filmmusik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Filmmusik. Visa alla inlägg

tisdag 8 oktober 2013

Musiken i The Tudors

För en tid sedan såg jag och min sambo klart den serien The Tudors, en brittisk serie som handlar om kung Henry VIII:s liv och hans många relationer. Fler historiska personer finns med men fokuset ligger mycket på Henrys sökande efter lycka och en alldeles egen son som kan ta över tronen.
     Vi började titta på den ganska snart efter att jag hade avslutat några av mina musikhistoriska studier vilket gjorde det här lite extra intressant ur ett sådant perspektiv. The Tudors jobbar nämligen ambitiöst med att få med mycket samtida detaljer kring hovlivet i själva miljöerna och atmosfären, då inte minst med själva musiken. Givetvis kan jag inte kalla mig en expert på något vis men det är kul att reflektera över vad som kändes rimligt för serien att inkludera.
     Serien utspelar sig mycket i själva hovsalarna vilket jag tycker är en av de starkaste bitarna av serien. Det skapar verkligen en förståelse över hur trista de här festerna måste ha blivit efter ett tag och hur det snarare blir en plikt att vara där samt en plats för sociala möjligheter. Ur musiksynpunkt visar man på olika storlekar av ensembler med samtida instrument som t.ex. luta, inhyrda musiker för kvällen.
     Andra sammanhang där musiken får mycket utrymme är de religiösa och högtidliga sammanhangen som gudstjänst, bröllop, begravningar o.s.v. Jag blev väldigt glad över att körmusiken uppmärksammades också och precis som med musiken i hovet känns valet av verk i sin ordning.
     De flesta musiker som dyker upp i serien hålls anonyma, det är kanske snarare genom kläderna de har och instrumenten de håller som de får någon slags identitet. Det finns dock två musiker som får lite extra utrymme i serien: Thomas Tallis och Mark Smeaton. Förstnämnda är en av Englands mer kända namn inom konstmusiken. Han hade t.ex. monopol på att trycka musik och använda sig av polyfoni i kompositionerna (tillsammans med William Byrd) under en del av sin karriär, dock inte under Henry VIII:s styre. Tallis är utan tvekan den som syns mest av dessa och man får även se mycket av hans privata tid.
     Varje gång man såg Tallis sitta vid orgeln eller dirigera körer spetsade man öronen lite extra för att se om man kunde uppfatta nyanserna i hur musiken var upplagd. Tallis ansvar var stort i England så klart då han jobbade med konstmusiken och då till stor del den som befann sig i kyrkans lokaler.

Gammalt-porträtt-Tallis och Tudors-Tallis

Mark Smeaton jobbade mer med underhållningsmusik och det är i hovet som hans dyker upp. Även med honom får vi bevittna mer privata situationer men i samma utsträckning som med Tallis.

Den glade och stilige Tudors-Smeaton

En annan kul detalj är att seriens skapare uppmärksammade Henrys egna intresse för musik då han komponerade själv och spelade olika instrument. Nu var det inte någon ovanlighet inom adliga kretsar att syssla med instrument kanske, men som jag har förstått var Henrys hov lite extra fyllt med den musikaliska varan. Att han även komponerade egna verk talar också om ett större intresse.
     Slutligen vill jag säga att jag verkligen rekommenderar denna tv-serie. Det var verkligen trevlig att ta sig igenom av många fler anledningar än musiken och skådespelarinsatserna så otroligt bra. Kör bara - se den nu.

tisdag 30 juli 2013

Filmmusik: Antarctica (1983)


Jag har alltid varit ett stort fan av Ridley Scotts Blade Runner (1982), en film som har en av de bästa soundtracken jag fortfarande har hört. Det här är en av de soundtracks jag lyssnar på bara för musikens skull  - om och om igen. Det var genom filmen som jag först medvetet stötte på artistens Vangelis musik. Antarctica var en av de filmer som han tonsatte ganska snart efter föregående och det är omöjligt att inte höra det tydliga signatursoundet som är så typiskt honom..
     Filmen är grundad på en sann berättelse om några hundar som kämpade för sin överlevnad på Antarktisk. Hundarna har först kommit till Antarktisk som en del av en forskarexpedition som knutit starka band till dem. I samband med att forskarteamet byts ut kedjas hundarna fast vid stationen. På grund av dåliga väderförhållanden tvingas den japanska gruppen sedan helt överge hundarna och det är här filmens egentliga fokus tar vid. Regissören har blandat fakta och fiktion för att skildra hundarnas överlevnad på ett fint och gripande sätt i samband med berättarröst. Tankarna förs ofta till den animerade serien Silver Fang just på grund av att någon ständigt förklarar vad som sker. Lite charmigt alltså men samtidigt lite fånigt övertydligt. Fans av Silver Fang eller hundar i största allmänhet kommer att uppskatta den här, till er rekommenderar den hjärtligt. Det finns även en amerikansk remake, men om ni vill få den "japanska touchen" avråder jag från denna.
     Det är inte svårt att förstå varför Vangelis har fått axla rollen som tonsättare. Hans musik fullständigt virvlar av vackra tindrande toner som matchar det vita magiska landskapet riktigt bra. Tillsammans med ett (för det mesta) vacker foto har de fått till en mycket mysig och atmosfärisk upplevelse som man är glad att man har fått uppleva.

Filmen och soundtracket hittar ni nedan: