lördag 30 januari 2016

Dödshjälp - Dödshjälp EP (2011)

Hans Tengstrand - Gitarr, sång
Daniel Christensen - Bas, kör
Jimmi Aakula - Trummor, kör

Dödshjälp var ett litet projekt som Barabbas-duon Daniel och Hans startade tillsammans med en av Hans arbetskamrater. En lite hårdare och smutsigare version av Barabbas kanske man kan kalla det. Tidsbrist gjorde att fyra låtar blev två låtar istället. Det kan t o m vara lite generöst att kalla det här för en EP men vi tänker göra det iallafall.
     Låtarna spelades in 2011 så det är ett tag sen men andra låten, en kär sommarklassiker, brukar dyka upp kring midsommar. Äntligen har vi släppt den på riktigt. Det var länge sen jag fick sjösätta någon och även om det är något litet känns det här riktigt bra. För alla Barabbas-fans är det här en dag att fira. Eftersom det är lördag kan ni ju också passa på att ta en öl. Köp en billig och helst äckligt - det kommer att fungera utmärkt.
     Daniel...var köper vi den då? Vi älskar att köpa fysiska skivor och här får vi länkar och annat ungdomligt skräp?! Ja kära vänner givetvis finns det iallafall tre fysiska kopior eftersom det definitivt bör finnas en i våra tre hyllor iallafall. OM du nu är ett hardcore-fan som vill ha den här i hyllan men inte vill skriva ut omslag och bränna en skiva själv, hör av dig. Givetvis kan jag hjälpa till om jag får lite cash för besväret. Annars går det alldeles utmärkt att be om filer och omslag så man kan ordna detta själv. Men nog om det nu. Lyssna och njut och knäck en öl.

söndag 17 januari 2016

David Bowie (1947-2016)

Det känns som att jag bara skriver om folk som har gått bort på sistone. Det är sorgligt varje gång så klart men det gör lite extra ont nu. David Bowie har alltså dött. Nyligen kom en skiva ut och allt verkade rulla på som vanligt. Tydligen hade Bowie kämpar mot cancer i 18 månader. Om det här inte var en hemlighet så har iallafall jag missat det helt och hållet.
     I min värld var Bowie någon som lever för evigt. En god kraft i världen som behövs. Ständigt inspirerande. Ständigt innovativ. En positiv förebild i så många år för så många människor. Min relation till Bowies musik är inte ens så stark, men ändå känner jag så.
     Min musikaliska relation till Bowie har främst bestått av tre album:


Bowie är ett bra exempel på en artist där jag inte tagit mig förbi kanske andra "svepet". Jag hittade de här tre skivorna och började där. Andra svepet hittade jag även Heroes (1977). Nu, någon dag innan hans död, hade jag precis bestämt mig för att göra ett tredje svep.
     Skivan Heroes var egentligen lätt att relatera till men det beror inte på Bowie. Det beror på att den är producerad tillsammans med Robert Fripp och Brian Eno. Bowies röst tillsammans med Fripps gitarrer på titelspåret. Det är underbart helt enkelt. Det är rätt på så många sätt.


En magisk stund för mig är när han dök upp på David Gilmours DVD Remember That Night (2007).  Bowie befann sig i samma stad när Gilmour spelade och de tyckte det var kul att köra två låtar på slutet. Det blev en gammal och en mycket gammal. Kombinationen är härlig. Den här DVD:n är för övrigt skitbra. Crosby & Nash körar, Richard Wright är med (även han död numera) och saxofonisten är samme man som spelade på mycket av det klassiska materialet.

Sedan finns det andra minnen som relaterar Bowie till andra artister jag alltid varit mer inne på. Inte minst Bahaus cover av Ziggy Stardust. Jag har förmodligen fler exemepel jag inte ens känner till i nuläget.


Bowie var en person som fortfarande hade så mycket att ge oss musikaliskt. En av de som skulle fortsätta tills han blev supergammal. Förmodligen av den enkla anledningen att han älskade det han höll på med. Förmodligen hade han gjort det ändå - oavsett vad vi hade tyckt om det eller om vi hade betalt för det. En kreativ person som inte såg hinder i regler och konventioner. Han använde dem om det fanns en musikalisk poäng med det. Struntade i dem om de bara kändes begränsande.
     Världen är faktiskt lite mer tom och mörkare än innan. Det känns otroligt trist. Jag tänker på namn som Gilmour, Waits, Bush, Fripp m fl och mår lite dåligt över att de en vacker dag inte kommer att kunna påminna oss om stunder där kreativiteten är det som kommer först. Det finns andra, absolut, men de här personerna har verkligen lyckats med att nå ut till alla med ett sådant budskap. Det är inte lätt att åstadkomma. Det går inte heller att backa för argumentet att industrin var vänligare för experiment förr i tiden. Men visst, kanske kommer det tillbaka. Hoppet är trots allt det sista som dör och visst finns det de som experimenterar ändå.

lördag 9 januari 2016

Blod, eld, död : en svensk metalhistoria - Johannesson/J.Klingberg(2011)

Jag fick den här boken som gåva, bland annat från min kollega Alexander och längtade länge efter att få tid att sätta tänderna i den. Boken är en sammanfattning av svensk metal-historia och framförallt finns mycket fokus på de mörkare, mindre kommerciella, delarna av genren.
     Personligen gillar jag att fokus är placerat just där. Det finns helt enkelt mindre uttalat om det här området. Kanske kan man säga att de "lever som de lär" mer än de andra banden. En livsstil som inte alltid är så lätt att relatera till då det går till ganska extremt till ibland.
     En av de mer starka uttrycken finns så klart i subgenren Black Metal och boken lägger mycket tid på det. Jag har själv alltid gillat soundet i den här genren och samtidigt haft en stor distans till den. Det finns för mig en tydligt bro mellan den här genren och Showgaze och det är av den anledningen det har hakat sig fast.
     En annan aspekt av den här musiken jag inte kan rå för att jag lockas till är musikernas extrema hängivenhet till vad de gör. Med det sagt skulle jag själv inte befinna mig på en konsert där man häller grisblod över mig. Det är inte en plats för mig helt enkelt men jag kan förstå varför de som går dit känner annorlunda.
     Blod Eld Död ger en bra och ärlig bild över svensk metal eller iallafall delar av den just för att så mycket av innehållet är intervjuer. Det är styrkan hela vägen igenom. Frågorna känns ofta bra ställda och kärnan i vad det handlar om belyses på ett respektfullt sätt som inte dömer någon.
     Det här är kanske inte en bok för alla men det finns många jag känner som skulle få ut mycket av att läsa den. Så till er som känner er träffade - skaffa den snarast. Ha gärna Google bilder, Youtube och Spotify redo. Det kommer att gynna upplevelsen.