Blod, eld, död : en svensk metalhistoria - Johannesson/J.Klingberg(2011)

Jag fick den här boken som gåva, bland annat från min kollega Alexander och längtade länge efter att få tid att sätta tänderna i den. Boken är en sammanfattning av svensk metal-historia och framförallt finns mycket fokus på de mörkare, mindre kommerciella, delarna av genren.
     Personligen gillar jag att fokus är placerat just där. Det finns helt enkelt mindre uttalat om det här området. Kanske kan man säga att de "lever som de lär" mer än de andra banden. En livsstil som inte alltid är så lätt att relatera till då det går till ganska extremt till ibland.
     En av de mer starka uttrycken finns så klart i subgenren Black Metal och boken lägger mycket tid på det. Jag har själv alltid gillat soundet i den här genren och samtidigt haft en stor distans till den. Det finns för mig en tydligt bro mellan den här genren och Showgaze och det är av den anledningen det har hakat sig fast.
     En annan aspekt av den här musiken jag inte kan rå för att jag lockas till är musikernas extrema hängivenhet till vad de gör. Med det sagt skulle jag själv inte befinna mig på en konsert där man häller grisblod över mig. Det är inte en plats för mig helt enkelt men jag kan förstå varför de som går dit känner annorlunda.
     Blod Eld Död ger en bra och ärlig bild över svensk metal eller iallafall delar av den just för att så mycket av innehållet är intervjuer. Det är styrkan hela vägen igenom. Frågorna känns ofta bra ställda och kärnan i vad det handlar om belyses på ett respektfullt sätt som inte dömer någon.
     Det här är kanske inte en bok för alla men det finns många jag känner som skulle få ut mycket av att läsa den. Så till er som känner er träffade - skaffa den snarast. Ha gärna Google bilder, Youtube och Spotify redo. Det kommer att gynna upplevelsen.