tisdag 28 oktober 2014

Peter Murphy - Love Hysteria (1988)

Om du gillar: Bahaus och annan musik inom goth.

Peter Murphys solokarriär har jag länge tänkt gräva i. Kanske har jag redan försökt för länge sedan, oförberedd på det sound som en gång i tiden hade svårare för att fästa sina klor i mina trumhinnor. Saken är hur som helst klar nu: här finns det guld att finna. Om namnet inte låter bekant kanske det klarnar om jag nämner det band som han blev känd genom - Bahaus.
     Bahaus har alltid varit närvarande i mitt liv i någon skala. Det enda fonogram jag äger med gruppen är Gotham, en live-skiva från 1999. En bra start om du är nyfiken så ta en lyssning vet jag.
     Murphys underbara scenspråk och musikaliska uttryck tog fäste snabbt hos en yngre Daniel med tuperat hår (good times). Förbannat cool var han helt enkelt och förbannat cool är han än idag. Vi tar ett exempel på det:

Deras cover av T-Rex låt 'Telegram Sam'.

Det har sedan en tid varit dags för ett nytt försök på Peter Murphys soloskivorn och i vanlig ordning började jag kronologiskt. Skivan Love Hysteria var den första som satte sig och påminner om den tidigare musik han har varit delaktig i. Överlag finns en mer positiv klang i hans egna sound och inslaget av alla synthar är riktigt härligt. Sångrösten och texterna bibehåller den täta och mystiska stämning som en gång i tiden gav Murphy smeknamnet "The godfarther of goth".
     Jag är i skrivande stund ganska överrumplad över hur bra den här skivan kändes från första lyssningen. Jag har på sistone härjat mycket om spåret Socrates the Python som är en av mina favoritlåtar har nu. Ljudteknisk är skivan faktiskt riktigt bra ibland och man kan med glädje höja volymen hemma rätt rejält. Spåret My Last Two Weeks satte nästan igång tårar i soffan idag, riktigt effektfullt användande av ljudbilden.
     Rekommenderas varmt till vänner av Bahaus och musik som med värdigheten i behåll kan beskrivas som goth. Ni kommer att gilla det här utan någon vidare ansträngning. Jag har nedan valt vanliga utgåvan som fanns på Spotify. Härligt när man kan undvika obehagliga remastered-varianter (läs: förstörda och söndermosade varianter) om man vill. Kör hårt.



måndag 20 oktober 2014

Isaiah "Ikey" Owens (1975-2014)


I dagarna fick jag reda på den tråkiga nyheten att Isaiah Owens hade dött. Endast 40 år gammal lämnade han oss p g a en hjärtattack.
     För mig har Owens varit viktig då han var en viktigt medlem i Mars Volta från starten av gruppens karriär t o m skivan Octahedron (2009). Han var även med i gruppen De Facto tillsamman med Cedric och Omar från Mars Volta samt en viss Jeremy Ward vars tidiga död påverkade alla deras liv (texterna på Mars Voltas första skiva är starkt influerade av denna händelse). De Facto är en dub-grupp där Omar spelar bas, Cedric trummor, Ikey klaviatur och Ward klaviatur och ljudmanipulation.
     Förutom dessa två exempel har Owens jobbat som producent och gästmusiker i många sammanhang. På senare tid sysslade han främst med soloprojektet Free Moral Agents och var en del av Jack Whites liveband.
     En duktig musiker har gått ur tiden. Nedan följer lite exempel. Ikey brukar inte få mycket spotlight så mina exempel är kanske lite tråkiga ur den synpunkten. Hur som helst går det att lyssna på honom genom alla de projekt han deltagit i.


lördag 11 oktober 2014

Konsert: Ny musik för 1600-tals orgel (Düben-orgeln)

Tyska kyrkan, Stockholm
3 oktober 2014

Kompositioner av:
Marta Forsberg
Lo Kristenson
Ellen Arkbro

Musiker:
Johan Graden – orgel
Marcus Pal - orgel
Anton Bergendahl - trombon
Ulf Klarström - trombon
Anton Svanberg - tuba


Det här var ett mycket trevligt fredagsinslag som dök upp på Facebook via någon bekant. Jag begav mig dit efter skolan tillsammans med vännen Kristofter Krook och hans sambo. Kvällens evenemang bjöd på tre modernistiska kompositioner starkt inspirerade av tidig minimalism. Samtliga verk spelades efter varandra utan paus. Jag var väldigt pepp inför det här då jag inte har haft chansen att höra musik av den här sorten live än.

Marta Forsberg, Ellen Arkbro och Lo Kristenson.

Först ut var Marta Forsberg med verket DISQUIET ♥. En väldigt vacker inledning på kvällen. Långsamma toner som avbytte eller kompletterade varandra i en lång ström där notvärde, i alla fall för lyssnaren, inte längre tjänar något större syfte. Här användes vid tre tillfällen en orgel-teknik som jag är orimligt förtjust i, nämligen avstängning/aktivering av orgelns lufttillförsel. Genom att stänga av eller sätta igång fläkten som ger orgeln luft skapas en underbar effekt som är svår att beskriva med ord. De som har hört detta vet vad jag talar om. Första gången jag hörde det var under en ”orgel-lektion” på musikvetenskapen och han exemplifierade det då på ett makalöst sätt. Jag ångrar ofta att jag inte spelade in det tillfället även om det inte hade varit samma sak som att vara där.
     Lo Kristensons verk Påminnelser kropp dyningar följde upp och påminde mig stundtals om Keith Jarretts skiva "Spheres". Främst för att hon, precis som Jarrett, använder sig av en viss teknik som skapar blåsande och visslande ljud skapade genom att dra ut orgelns stopp en liten bit. När man gör på det viset får berörda orgelpipor inte tillräckligt mycket luft för att skapa stadiga toner utan bl
åser eller visslar istället. Ibland kändes det som att orgeln andades - mycket effektfullt.
      Sist i ordningen var Ellenmusic (for organ and brass) av Ellen Arkbros. Verket var, som hon själv skrev på programmet, inspirerat av La Monte Young och det hördes verkligen. Hon har arbetat med ren stämning och det skapar en väldigt annorlunda klang som jag själv alltid har tyckt är väldigt spännande. En frisk fläkt och en bra påminnare om att dur/moll-tonalitet inte är det enda sättet att skapa musik på.


Konserten var alltså en fin upplevelse men det fanns tyvärr ett stort minus p g a lokalen. Orgeln var helt åt höger som du kan se på bilden nedan. Med andra ord fick man allt direktljud i högra örat och endast reflexer i vänstra. Man fick helt enkelt sitta med vridet huvud och vriden kropp i en och en halv timma och ändå inte uppnå en vettig balans. Vi placerade oss dock strategiskt så att inte pelarna var ivägen de också. Hur som helst var det en riktigt trevlig upplevelse och musik jag gärna lyssnar på igen.