måndag 16 februari 2015

Tired Tape Machine - Not Here (2014)

Om man gillar: Skivan 1900, musik med andrum.

Tired Tape Machine har släppt nytt material. Gruppen har bestått av olika personer genom åren men ryggraden i projektet är Petter Lindhagen som också komponerar musiken. Petter är också bror till den lika begåvade Jakob Lindhagen som jag skrivit om i samband med hans projekt Other People.
     Den här skivan är väldigt speciell och jag är personligen mycket svag för det här soundet. Atmosfärisk, stundtals melankolisk och mycket personligt beskriver den här musiken bra. Det är tydligt hur upphovsmannen har delat med sig av sig själv. Jag uppskattar hur alla spår på skivan så effektivt berör mig. Mycket effektfullt och övertygande helt enkelt.
     Det är som att resa genom någon annans minnen. Hur dessa virvlar runt i olika nostalgiska rum av någons inre. Att vandra runt i dessa rum känns väldigt fint- som att få ta del av något som vanligtvis är mycket hemligt och privat.
     Instrumenten verkar vara inspelade i många olika sammanhang och med olika förutsättningar. Det här skulle kunna ses som en svaghet i en produktion men i det här fallet förstärker det de känslor som uppbådas hos mig.
     Kanske tycker du att jag uttrycker mig lite väl flummigt och med ett uns av poesi denna gång? Det förtjänar den här musiken. Fans av Christian Gabels skiva 1900 kommer att charmas kraftigt av det här verket. Jag rekommenderar det varmt till alla.


måndag 9 februari 2015

FKA twigs - LP1 (2014)

Om du gillar: Trip hop, elektronisk RnB, instrumental hip hop + andra genrer jag inte vågar ge mig på att beskriva.

Jag känner ibland att det är synd att det finns så lite RnB i mitt liv men det är ett område som lätt tråkar ut mig. När det kombineras med andra genrer blir jag å andra sidan ofta intresserad. För de som läser bloggen är det här inlägget alltså rätt ovanligt.
     FGA Twigs omslag till LP1 har tryckts upp i ansiktet på mig via diverse musiktidsskrifter på min Facebook-feed förstasidan på Spotify eller andra ställen. Till slut gav jag det ett försök för att se vad allt rabalder handlade om. Vilken tur att jag gjorde det.
     Artisten kommer främst från dansscenen innan men det hörs att hon har haft musiken med sig hela tiden. Så som jag har förstått det har hon skrivit allt detta själv och även skött marknadsföringen på egen hand i början. Kanske är det därför det här inte låter helt förstört ljudmässigt?
     Att beskriva musiken med diverse genre känns svårare än vanligt då det handlar om områden jag inte är väldigt bekant med sedan tidigare. För mig blir det en blandning av instrumental hip hop, trip hop, RnB och soul och jag gillar det skarpt.
     Kompositionerna är fyllda av små trixiga ljud och processeringar på ett väldigt intelligent sätt. Det märks att hon är starkt influerad av trip hop-scenen och det är där mycket av behållningen finns. Det känns så bra att det instrumentala får komma fram även om sången helt klart har huvudrollen. Hon har verkligen gjort ett bra jobb med att hålla engagemanget högt skivan igenom. Hennes sätt att sjunga kan vara en dealbreaker men den passar hur som helst mig.
     Ok, så musiken är bra men hur är ljudet? Jo, tänka sig att det finns lite djupbas i den här produktionen. Ofta skär man bort rubbet under en viss gräns och skruvar upp volymen på den bas som får finnas kvar. Det brukar resultera i något som låter rätt trist och platt. Det är så skönt att en artist som fått så stor exponering jobbar med ett bredare basregister och inte har hindrats av en ibland lite väl trendkänslig bransch. Ett till stort namn som kan vara med om att förändra industrin så att alla kan få låta bra igen helt enkelt. Utöver basfrågan låter det rätt bra i övrigt också och ibland riktigt bra. Det finns problem med spetsig diskant och vissa samplingar som hindrar mig från att höja så mycket som jag vill på volymen utan att det gör ont i öronen (om du vill jämföra lite snabbt hur otroligt illa slutresultatet kan bli trots att musiken är grym tycker jag att du ska lyssna på senaste skivan av gruppen Goat). Hur som helst - LP1 är en produktion som är värd att hissas 2015.
     Ur den visuella aspekten kan man bara nicka instämmande. Det här är ett riktigt ballt omslag väl värt att betala för att ha i handen. Lyckan som infinner sig över skivomslag som faktiskt har fått lite kärlek och omtanke är stor och det ska också nämnas den här gången.
     Hatten av för denna artist som med den musikaliska integriteten intakt har lyckas slå igenom starkt. Jag hoppas att hon får röra runt i grytan en bra tid framöver och att hon behåller principerna kring bra ljudproduktion även efter i framtiden.