lördag 27 februari 2016

King Crimson - Dicipline (1981)

Om du gillar: Komplicerade takarter och rytmik, King Crimson och Robert Fripps många olika projekt under den här tiden.

Bekanta till mig och läsare av bloggen har många gånger hört/sett namnen King Crimson och Robert Fripp. Det är en kärlek som aldrig dör utan istället växer sig större. För något år sedan gick jag igenom samtliga skivor med gruppen t o m USA (1975). Sen tog det slut och så har det länge varit fram tills nu. Det är det som är spännande med musik man inte greppar direkt, inte riktigt fastnar för. Plötsligt, om man kan uppbåda lite tålamod genom åren, så händer det. Saken är den att jag aldrig tyckte det var dåligt utan helt enkelt inte kopplade med musiken. Det lite lustiga är att jag har fastnat för mycket annat som Fripp sysslade med under samma period som påminner starkt om soundet. Det tog fyra försök över en längre tid i mitt liv men så kan det vara. Lyckan är hur som helst stor då jag äntligen kan ta tag i många skivor som tidigare har känts främmande.
     I skrivande stund, efter att ha lyssnat in skivan ordentligt, kan jag inte säga annat än att Dicipline är brilliant. Det vankas galna taktarter, polyrytmik och virtuosa inslag av alla involverade. Det är stundtals bländande och man bara sitter där i soffan och blir lycklig. Wow - vilka musiker.
     En viktig detalj som är värd att nämna är att texterna också börjar få ett syfte och ett djup igen. Det är något jag verkligen saknade mot slutet av 70-talsperioden efter att Peter Sinfield lämnade King Crimson. Det var mest ok helt enkelt och nu börjar det ta sig igen. Något som känns bra även om texten alltid är sekundär för min del. Det skadar inte om det klaffar också.
     Så vem gillar det här då? Det givna svaret är musiker, inbitna intressenördar och fans av involverade musiker. Det finns även låtar, som t ex Matte Kudasai, som många fler skulle kunna fastna för. Sångstilen är mer tillgänglig än innan och det var också den som var ett hinder för min del i början. Det kändes smörigt men den känslan har försvunnit.
     Nyligen har skivan som fanns på Youtube blivit tystade så det är live-klipp som gäller. Jag lägger upp några stycken nedan så det går att få ett grepp om det hela. Att lyssna på hela skivan är hur som helst ett måste och det enda sättet att verkligen komma in i skivan. Det finns inga genvägar till den perfekta upplevelsen.