onsdag 16 mars 2016

Keith Emerson (1944-2016)

En virtuos har gått ur tiden och dessvärre inte på ett vilsamt sätt. Efter en tids nervsjukdom vilket påverkade Emersons möjligheter att spela ordentligt var han så pass deprimerad att han tog livet av sig genom ett skott i huvudet.
     Jag har inte följt Emersons karriär men jag var väl medveten om att han var väldigt duktig på vad han gjorde och hur många han har inspirerat. Det är omöjligt, om man gillar progressive rock, att inte känna till Emerson, Lake & Palmer. Själv är det namnet Lake i trion som är kopplingen då Greg Lake var sångare och basspelare i King Crimsons första konstellation.
     ELP:s skivor har aldrig riktig fastnat hos mig och jag vet inte riktigt varför. Det är ett av de där tillfällena när jag känner att det är bra musik men det inte riktigt klickar. Den trista nyheten om Emersons död får kanske fungera som katalysator till ett nytt försök för min del.
     Nedan länkar jag bland annat ett mycket känt klipp där man ser hur Emerson hoppar mellan gränsen konstnär/underhållare på ett väldigt effektivt sätt. Det är från festivalen Isle of Wight (1970), en slags festivaluppföljare på Woodstock om man ska hårdra det hela.