tisdag 15 april 2014

Brian blade - Season of Changes (2008)


Om du gillar: Deras skiva Perceptual, laid back jazz med lite snabba och äventyrliga utflykter då och då.

Min kärlek för Brian Blade Fellowship växer sig starkare. Det tog inte lång tid för skivan Season of Changes att sätta sina klor i mig. Skivan, som ofta är stilmässigt lik Perceptual (2000) (länk), har en lika fin blandning av lugna partier och mer vågade utflykter.
     Den här skivan bjuder på en mer spirituell prägel. Jag tänker då främst på spår 7, Improvisation, i  det hänseendet. Här har man kombinerat enbart två instrument, saxofon och orgel. Delar av spåret är så makalöst vackra och den letar sig verkligen hela vägen in till själen. Det påverkar starkt att man har valt att behålla ljud från ventiler på saxofonen samt tangentljud från orgeln (som också har den fördröjning som vissa orglar har innan ljudet faktiskt kommer). Det ger en otrolig känsla av närvaro och närhet som inte släpper greppet om mig. Härligt.
     Alla medlemmar i gruppen är som vanligt fenomenala och spelar med en härlig inlevelse. Man turas som vanligt om att briljera med en stadig Brian Blade på trummorna i grunden. Kompositionerna är riktigt grymma så om du gillar annat med gruppen får du verkligen inte missa den här!
     Precis som med skivan jag nämnde ovan låter den här också riktigt bra ljudtekniskt sett. Förmodligen en starkt bidragande faktor till att det här är skivor som kommer hålla för mig. Basen är lite för hög och bullrig men annars går det verkligen att spela den högt utan att det är ett problem.

lördag 12 april 2014

Apoteosi - Apoteosi (1975)

 
Om du gillar: många skiftningar i musiken, instrumental musik med få sånginslag, progressive rock med italiensk touch driven av synthar.

Den här skivan har varit med mig länge. Det är en italiensk grupp och det här var den enda skiva de släppte. Att finna den på vinyl i förstapress bör vara extremt svårt och även på CD är den knepig eller dyr att lägga vantarna på (inte omöjligt dock, finns på auktionssiter m.m.). Gruppen bestod mestadels av medlemmar från samma familj. Fadern ägde också skivbolaget som skivan släpptes på och var den drivande kraften bakom projektet. Han skrev även mycket av musiken och många av medlemmarna är rätt unga (t.ex. den 14-årige sonen på orgel/synthar/mellotron).
     Hur som helst har den blivit en av mina favoritskivor från den italienska sidan av progressive rock. Skivan sprudlar av härliga skiftningar och utvecklingar. Trummorna håller låtarna igång medan synthar, piano och gitarr väver ihop alla delar på ett snyggt sätt. Då och då tillkommer sång som kompletterar den annars instrumentala helheten på ett bra sätt.
     Projektet får mig att tänka på Söderköpingsgruppen Pegasus många gånger, iallafall hur det lät innan de började ha inslag av blås i sina kompositioner. Med det sagt vill jag påpeka att jag även gillar Pegasus med blås. Hur som helst: om du gillar Pegasus gillar du nog det här och tvärtom.
     Att kalla det här för en perfekt skiva inom genren är att ta i, inte minst för att den låter lite mossig ljudtekniskt. Kompositionerna är dock riktigt bra och jag har aldrig riktigt tröttnat på dem.
     Rekommenderas varmt till vänner av orgel- och synthdriven symfonisk rock eller någon som är ute på en musikalisk upptäcktsfärd.