lördag 6 juli 2019

Heilung - Lifa (2017)

Heilung är konstprojekt skapat av framförallt tre av musikerna. De kommer från Danmark, Norge och Tyskland. Idén är att jobba utifrån ett historiskt perspektiv och det är också anledningen till användningen av gamla instrument och döda språk. Lifa är en live-skiva från konserten som också filmades och släpptes på video. Den visuella gestaltningen av musiken är väldigt tydlig och samarbetar väl med helheten. Det innebär inte att du måste se showen - det är helt fantastiskt utan också.
     Anledningen till att jag inte skriver om skivan innan live-skivan är rätt enkel - den låter för dåligt. Inspelningen är inte i närheten av den här och de flesta låtar finns med. För mig är det i fall som Heilung mycket viktigt att ljudkvalitén finns där, det fungerar inte annars. Det enda jag saknar från första skivan är spåret där de gestaltar hur någon berättar en mörk saga kring lägerelden. Den är väldigt mäktig och idén är helt enkelt brilliant.
     För mig tar det här fram nåt gammal i mig, en riktig urkraft. Oavsett om jag sitter i soffa och lyssnar eller om jag är ute och tränar kan jag finna det här inom mig. Det är tungt, det är kraftfullt och min själ skiner i hela rummet. Jag är tacksam för den musik de har skapat, det är ett fantastiskt projekt. En av mina mest spelade skivor 2018/2019.

tisdag 25 juni 2019

Spangle Call Lilli Line - or (2003)


Det är med stor glädje som jag skriver det här inlägget. Det är nämligen en försvunnen skatt från förr. I gymnasiet var den här skivan något jag lyssnade på mycket. Har ingen aning om vart det kom ifrån men internet är förmodligen anledningen till att den fann sin väg till mig. Någonstans den här tiden gav jag bort den här skivan till någon speciell och vi tyckte om den mycket båda två.
     Någonstans på vägen mellan då och nu föll den bort. Inte för att jag slutade gilla den, för den här skivan är inte något jag skulle ha övergett någonsin. Men den tappades bort och den glömdes bort iallafall. För nåt år sedan i en konversation med min numera vän kom frågan om ett band jag en gång hade gett henne och vi försökte förgäves komma på vad det var för något.
     Efter mycket funderande så gav jag upp och sanningen är att jag den här gången aldrig skulle lyckats hitta den med blott mitt minne och vaga ledtrådar. Något halvår senare fick jag ett glädjande meddelande. Min väns partner hade lagat en gammal MP3-spelare och av ren tur var skivan en av de saker som fanns bevarade på den. Det räckte med några sekunder av den här skivan för att känna igen den. Efter några genomlyssningar förstod jag inte hur den kunde fallit mig ur händerna - jag är duktig på att spara på saker.
     Den här skivan är lugn, men samtidigt fylld med massor av små detaljer. Det märks att alla involverade spelar riktigt bra och lyssnar man noga finns det mycket att upptäcka. Allt från små synthar till subtila, jättesnygga gitarrslingor. Skivan or är en blandning av mycket som var bra med 90-talet i ett fint inslaget paket. Lugn, metodiskt och mycket välspelat.
     Den försiktiga rösten kan ibland kännas lite väl tillrättalagd men det finns nåt moget i det som jag tycker gör att det funkar ändå. Den håller också stilen rakt igenom så det är med andra ord väldigt medvetet. Det är inte heller över gränsen för att bli nåt kawai-trams utan låter som en vuxen kvinnas röst.

lördag 20 april 2019

16 Horsepower - Folklore (2002)

Det här har förmodligen blivit en av mina mest spelade skivor. Skivan består, förutom fyra låtar, av gamla amerikanska folksånger i deras egna tappning. Otroligt vackra tolkningar som jag tog till mig på en gång. Efter att jag satte på den här skiva första gången, har jag aldrig kunnat stänga av den.
     David Eugene Edwards röst kommer verkligen fram bra. Han sjunger med en passionerad sorgsenhet som är så otroligt svårslagen. Folklore är mer nedskalad än mycket av deras tidigare material och det är också det som är så lockande med den. Jämfört med deras debutalbum (och det mesta de gjort) saknar den här nästan helt rockinslagen. Det är väl också det som är meningen. Att inte ta de här gamla verken och förvrida dem till något oigenkännligt. Ett bra beslut som göra att Folklore kommer att hålla för alltid.

fredag 22 februari 2019

40 Watt Sun - Wider than the Sky (2016)


Den här skivan kom från ingenstans för några veckor sen. Andra spåret, Beyond You började spelas i öronen i ett av Spotifys många försök att gissa vad jag vill lyssna på när en föregående skiva är slut. Ibland lyckas de, oftast inte. Oftast krashar hela idén för att de insisterar på att sälja in hitsen, men det är värt att testa då och då. Att den här skivan följde upp ett album av Sunn O))) kan jag kanske någonstans förstå, men samtidigt är det otroligt konstigt.

Hur som helst drabbades jag mycket starkt av Beyond You. När hela skivan sedan håller måttet är det bara att ta ett glädjeskutt. Skivan tar mig till en väldigt speciell plats inombords som jag inte besöker så ofta längre. En plats som är lika bra som den är dålig. En plats med lika stor portion trygghet som sorg. Skivor som gör den här grejen med mig får jag alltid en väldigt stark länk till. Den blir viktigare än det mesta annat.

Beskrivningen av hur jag känner över den, beskriver också musiken väldigt bra. Det är verkligen en slags trygg och långsam melankoli som pågår. Hela skivan har ett genomgående sound som skapar en tight helhet och sångaren är helt underbar.

Kort sagt är det som att R.E.M. och Pearl Jam har skaffat barn. Nåt av det vackraste jag hört på länge.