måndag 30 december 2019

Året som gått - 2019


Dags att summera 2019. I korthet var det ett rätt tufft men mycket utvecklande år. Fysiska och mentala utmaningar har avlöst varandra men alltid med framåtandan intakt.

Det fann ett par löften från 2018 som jag faktiskt har tagit tag i rejält. Fett bra faktiskt. En av de stora sakerna är helt klart klättringen där det har gått stadigt framåt. Det roligaste jag någonsin sysslat med i form av träning, eller ja - delad plats med kampsport. Vi får se om jag återvänder till den världen en vacker dag.

Övrig träning har också rullat på men i lugnare tempo. Klättringen kräver mycket, så den fick prio tills jag härdat upp lite tolerans i kroppen. Ni kan få några bilder på det trots att det ser hundra gånger lättare ut på bild. Jag bjuder på det.






Ett annat löfte var att öva mycket gitarr och äntligen få nya saker att lossna. Det har jag gjort, sjukt mycket faktiskt. Det har gått rätt bra också faktiskt. Det skapade lite förvirring i projekten tyvärr då jag aldrig känner mig redo. Inte för att jag har gjort det innan heller men jag har högre krav än min förmåga så det råder obalans. I år kommer jag förmodligen bestämma mig för att göra nåt av projekten i den nivå jag är och ta in resurserna som behövs. Sen får jag öva lite men inte med lika mycket fokus. Kanske. Vi får se. Elgitarren fick en touch up och instrument strängades om också. Blev mycket fint.


En av de största händelserna i år, som även satte mycket annat on hold, var Japan-resan. Hela fyra veckors äventyr i landet jag aldrig kom iväg till. Äntligen har jag gjort det iallafall och redan var verkligen otrolig. Vi hann se så mycket och uppleva så många saker (äta så många saker). Jag orkar inte foffa ut tusen bilder på det här, det är redan gjort av andra. MEN ni kan få några bilder från bestigningen av Mt. Fuji och nån från Yakushima - lätt två av de häftigaste saker jag någonsin kommer uppleva.








På det stora hela ett väldigt lyckat år sådär. Min kropp är lite trött men också mycket tåligare. Men julen har bjudit på mycket välbehövlig vila, helt klart. Nu följer några olika slumpmässiga bilder. Kul för dig!










lördag 6 juli 2019

Heilung - Lifa (2017)

Heilung är konstprojekt skapat av framförallt tre av musikerna. De kommer från Danmark, Norge och Tyskland. Idén är att jobba utifrån ett historiskt perspektiv och det är också anledningen till användningen av gamla instrument och döda språk. Lifa är en live-skiva från konserten som också filmades och släpptes på video. Den visuella gestaltningen av musiken är väldigt tydlig och samarbetar väl med helheten. Det innebär inte att du måste se showen - det är helt fantastiskt utan också.
     Anledningen till att jag inte skriver om skivan innan live-skivan är rätt enkel - den låter för dåligt. Inspelningen är inte i närheten av den här och de flesta låtar finns med. För mig är det i fall som Heilung mycket viktigt att ljudkvalitén finns där, det fungerar inte annars. Det enda jag saknar från första skivan är spåret där de gestaltar hur någon berättar en mörk saga kring lägerelden. Den är väldigt mäktig och idén är helt enkelt brilliant.
     För mig tar det här fram nåt gammal i mig, en riktig urkraft. Oavsett om jag sitter i soffa och lyssnar eller om jag är ute och tränar kan jag finna det här inom mig. Det är tungt, det är kraftfullt och min själ skiner i hela rummet. Jag är tacksam för den musik de har skapat, det är ett fantastiskt projekt. En av mina mest spelade skivor 2018/2019.

tisdag 25 juni 2019

Spangle Call Lilli Line - or (2003)


Det är med stor glädje som jag skriver det här inlägget. Det är nämligen en försvunnen skatt från förr. I gymnasiet var den här skivan något jag lyssnade på mycket. Har ingen aning om vart det kom ifrån men internet är förmodligen anledningen till att den fann sin väg till mig. Någonstans den här tiden gav jag bort den här skivan till någon speciell och vi tyckte om den mycket båda två.
     Någonstans på vägen mellan då och nu föll den bort. Inte för att jag slutade gilla den, för den här skivan är inte något jag skulle ha övergett någonsin. Men den tappades bort och den glömdes bort iallafall. För nåt år sedan i en konversation med min numera vän kom frågan om ett band jag en gång hade gett henne och vi försökte förgäves komma på vad det var för något.
     Efter mycket funderande så gav jag upp och sanningen är att jag den här gången aldrig skulle lyckats hitta den med blott mitt minne och vaga ledtrådar. Något halvår senare fick jag ett glädjande meddelande. Min väns partner hade lagat en gammal MP3-spelare och av ren tur var skivan en av de saker som fanns bevarade på den. Det räckte med några sekunder av den här skivan för att känna igen den. Efter några genomlyssningar förstod jag inte hur den kunde fallit mig ur händerna - jag är duktig på att spara på saker.
     Den här skivan är lugn, men samtidigt fylld med massor av små detaljer. Det märks att alla involverade spelar riktigt bra och lyssnar man noga finns det mycket att upptäcka. Allt från små synthar till subtila, jättesnygga gitarrslingor. Skivan or är en blandning av mycket som var bra med 90-talet i ett fint inslaget paket. Lugn, metodiskt och mycket välspelat.
     Den försiktiga rösten kan ibland kännas lite väl tillrättalagd men det finns nåt moget i det som jag tycker gör att det funkar ändå. Den håller också stilen rakt igenom så det är med andra ord väldigt medvetet. Det är inte heller över gränsen för att bli nåt kawai-trams utan låter som en vuxen kvinnas röst.

lördag 20 april 2019

16 Horsepower - Folklore (2002)

Det här har förmodligen blivit en av mina mest spelade skivor. Skivan består, förutom fyra låtar, av gamla amerikanska folksånger i deras egna tappning. Otroligt vackra tolkningar som jag tog till mig på en gång. Efter att jag satte på den här skiva första gången, har jag aldrig kunnat stänga av den.
     David Eugene Edwards röst kommer verkligen fram bra. Han sjunger med en passionerad sorgsenhet som är så otroligt svårslagen. Folklore är mer nedskalad än mycket av deras tidigare material och det är också det som är så lockande med den. Jämfört med deras debutalbum (och det mesta de gjort) saknar den här nästan helt rockinslagen. Det är väl också det som är meningen. Att inte ta de här gamla verken och förvrida dem till något oigenkännligt. Ett bra beslut som göra att Folklore kommer att hålla för alltid.

fredag 22 februari 2019

40 Watt Sun - Wider than the Sky (2016)


Den här skivan kom från ingenstans för några veckor sen. Andra spåret, Beyond You började spelas i öronen i ett av Spotifys många försök att gissa vad jag vill lyssna på när en föregående skiva är slut. Ibland lyckas de, oftast inte. Oftast krashar hela idén för att de insisterar på att sälja in hitsen, men det är värt att testa då och då. Att den här skivan följde upp ett album av Sunn O))) kan jag kanske någonstans förstå, men samtidigt är det otroligt konstigt.

Hur som helst drabbades jag mycket starkt av Beyond You. När hela skivan sedan håller måttet är det bara att ta ett glädjeskutt. Skivan tar mig till en väldigt speciell plats inombords som jag inte besöker så ofta längre. En plats som är lika bra som den är dålig. En plats med lika stor portion trygghet som sorg. Skivor som gör den här grejen med mig får jag alltid en väldigt stark länk till. Den blir viktigare än det mesta annat.

Beskrivningen av hur jag känner över den, beskriver också musiken väldigt bra. Det är verkligen en slags trygg och långsam melankoli som pågår. Hela skivan har ett genomgående sound som skapar en tight helhet och sångaren är helt underbar.

Kort sagt är det som att R.E.M. och Pearl Jam har skaffat barn. Nåt av det vackraste jag hört på länge.

söndag 13 januari 2019

Mr. Oizo - The Church (2014)

Mr. Oizo är härligt svår att placera. Quentin Dupieux, som han egentligen heter, började sin karriär genom reklamfilm och har under åren gjort mer och mer musik och nån långfilm. För er som satt och tittade på Voxpop förr i tiden är kanske namnet något ni har glömt, men inte en video som stannade i listan under lång tid. Det var i samband med jeansreklam och videon till Flat Beat som vi fick bekanta oss med hans maskot Flat Eric och därmed hans musik.



Musikaliskt var det förmodligen hans största hit vid det laget, säkert än idag. Hela första skivan är riktigt härlig och väldigt Oizo. Jag har länge drömt om att ha en Flat Erik hemma i soffan. En gång träffade jag någon som hade köp en docka i Frankrike. Min avundsjuka vet fortfarande inga gränser.

Jag brukar beskriva Mr Oizos musik som "Gangstertechno". Det sammanfattar soundet rätt bra. Hårt, experimentellt och kompromisslöst. Skivan The Church är ingen undantag och det här är nog min favorit bland allt jag hört med honom. Jag tröttnar aldrig på den här och det är fantastisk musik om man vill få lite blodcirkulation i kroppen och skärpa i hjärnan, även bra att köra bil till.

x

lördag 5 januari 2019

Året som har gått - 2018


Såhär lät det i slutet av förra året i den här bloggen (jag läser det själv med en naiv yngling röst i dagsläget):
"2018 kommer att bli fantastiskt. Det hör man när man säger det, känner när man ser det. Bra kombination av siffror - mycket estetiskt tilltalande."

Ja ni, det blev väl si och så med den saken. 2018 var 50/50, verkligen 50/50. Jag ska vara försiktig här men ni får nog räkna med aningen gnällig ton, iallafall till viss del. Jag ska försöka vara kortfattad om det går, annars kan du fortsätta en bit ner så kan du låtsas att det första här inte fanns.

Kort sagt såg det först ut att bli ett fantastiskt träningsår, helt otroligt faktiskt, för att sedan krossas totalt av en obönhörlig sommar. 2018 och sommaren den förde med sig får gärna försvinna ur mitt minne totalt. Total överhettning morgon, eftermiddag, kväll och natt i 3-4 månader var hårt. Dels fallerade träningen, dels infann sig en rätt lång deppighet m m. Jag har inte varit världens roligaste att vara med. Men jag lovar - jag höll gnället inför andra till ett absolut minimum. Bra jobbat. Här kommer två bilder som får exemplifiera ett riktigt halvdant år:

Pre-summer 2018

Post-summer 2018

Som ni ser är foto taget på samma plats, i samma kläder och i samma belysning - så allt säger sig självt.

Men ja det har hänt många fina saker i år, det var som sagt 50% bra också. Vi var t ex i Prag, en plats jag och Anna besökte tillsammans för 6-7 år sedan. Kul att komma tillbaka till samma plats igen och känna hur det har förändrats en aning, och att man själv har gjort det sedan man var där.





Vi var också i Fredriks fina stuga i Kårböle där vi hämtade vatten vid pumpen, värmde det med hjälp av FIRE! och såg en älg bada. Ugglor som lät som hundar kunde även höras i natten.





Min skiva "Maskinsjäl" blev äntligen klar i år. Det känns stort, jag älskar den. Har länge väntat på att få slutföra den och fick t o m möjlighet att trycka den som digipak med tryck på själva skivan m m. Känns närmare "på riktigt" (vad det ens betyder numera) än någonsin.




Anna och jag var på Capri som årets stora äventyr. Väldigt vackert och många fina promenader.





Sen ska jag också klargöra, efter det inledande gnället, att träningen inte gick helt åt fel håll eller stannade helt. Jag klarade t ex av min första armhävning på en arm. Det är stort för mig. Sen, rent statistiskt, har jag sprungit fler mil på ett år än någonsin. Det är också rätt stort egentligen.

Also this:



Nu kommer lite blandat i form av bilder, jag vet ju att ni gillar det ;). Bland allt detta finns min syster som 30 år, besök till Torkels fina gård, Hässelbyloppet, Roger Waters live, jul, nyår o s v.













Efter året som varit vågar jag inte sätta för höga förväntningar, iallafall inte till att börja med. Jag kommer stålsätta mig inför att sommaren eventuellt kommer bli likadan varje år med tanke på hur jordklotet mår. Så fokus på nya taktiker för att det ska snurra på bättre, att vara mer pepp trots allt, kommer att användas. T ex kan man ta sig till gym:et om det inte går att vara utomhus så man kan ösa på lite, sova i frysen kanske, jobba från sydpolen - jag hittar på nåt.

En sak som är säker är att jag ska klättra mer och försöka komma in i det, har bara provat på en gång än så länge. Det blir kul!

För de få av er som tyckte projektet med att gå igenom Erik Satie var kul, kan jag meddela att Claude Debussy har undersökts rätt mycket också. Det är på g och flamman i projektet lyser starkt. Sen får vi se vad jag hugger tag i efter det.

Så var det med den saken. Hejdå 2018 och otroligt välkommen 2019.