lördag 31 december 2016

Året som har gått - 2016

2016, ett fattigt foto-år. Bristen på fotografier beror inte på brist av händelser i livet, den saken är säker. Samtidigt är de få bilder jag har tagit en påminnelse om att jag borde fota mer igen. Jag har alltid uppskattat att sitta och titta på bilder från förr då och då. Det är värt så mycket.

Upptagen säger du Daniel, med vad? Ja det handlar så klart främst om jobbet. I förra årssammanfattningen så kunde ni läsa om hur jag hade jobbar som ljudtekniker i ungefär ett halvår. Nu har det alltså gått snart 1,5-2 år och utmaningen fortsätter. Det är skönt att vara varmare i kläderna. Ju mer erfaren jag blir av all kunskap kompetens som jobbet innebär som t ex installation (med allt vad det innebär), ju roligare har jag.
     Det vore kul att kunna förklara i ord och bilder vad som krävs. Hur man gör för att en ljudinstallation ska vara snygg och fungera bra både estetiskt och upplevelsemässigt, men man måste nästan ta sig igenom processen själv. Man kan kort summera det hela med att om högtalarna bara är där uppe på väggarna, cleant och bra som om de alltid har suttit där, då ligger det mycket slit och släp bakom. Mycket. Jag är glad att jag har hamnat på ett företag där vi får tid att göra installationer som går att skryta med och stå för. Där är det stora värdet i vad jag gör.

En spegelvänd ljudtekniker.

En magisk slump i en av de många stunderna i bilen.

En av de absolut största händelserna i år är utan tvekan min och Annas flytt till Traneberg, Bromma. Råcksta var jättehärligt men det var dags att röra på oss kände vi. Den här gången lade vi mycket krut och engagemang för att få den nya lyan som vi ville ha det. Det känns verkligen kanon. Det finns mycket små-dutt att göra fortfarande men de värsta sakerna har vi fått ur vägen.

Vi bor högst upp i Tranberg vilket gör att det är lite berg och dalar kring oss. Det här gör mycket för träningen och märker att jag, trots rätt få löpningstimmar, har fått upp ny styrka! 2015 var ett fattigt år för löpning men 2016 har jag försökt ändra på det. Tiden har inte räckt till i år heller ärligt talat men jag har kunnat hålla mig flytande på ett helt annat sätt.
     Jag sprang äntligen Bysjöloppet i år efter att ha missat det två år i rad. Det var lite kämpigt då det plötsligt blev 27 grader varmt, inga moln fanns på himlen och avsaknaden av skuggor var ett faktum. Det får bli en lärdom till nästa år då jag tänkte återvända. Det kanske kan bli en trevlig tradition då det går att få in ett familjebesök samtidigt.
     Det stora stegen i år är hur som helst att jag inte slutade springa bara för att kyla, snö och is dök upp. Jag köpte bråddar och mer kläder istället. I skrivande stund har jag varit ute i vintern och sprungit tre gånger och får hur bra resultat som helst. Första tanken var att jag kanske kunde förmå mig att springa hälften så långt men jag springer nästan bättre än på sommaren än så länge. Det är för tidigt än så länge för att säga om jag är en bättre vinterlöpare helt enkelt men det ska bli kul att se var det här bär av någonstans. Just det, jag brukar sätta några mål i det här inlägget. 2017 har jag förhoppningsvis gjort 15 km till en stadig sträcka och sprungit en halvmara. Heja heja.

Nya träningsklockan.

En av de få skuggpartierna under Bysjöloppet.

Bråddarna på!

Det är omöjligt att inte nämna musikåret 2016, en blandning av sorg och glädje. Väldigt många musiker som varit viktiga för mig har gått bort i år, inte minst Greg Lake bara för några veckor sedan. Jag har bara suttit och väntat på att nästa favorit ska duka under.
     Det tar mig in på det bra. Jag väntade större delen av året på en mycket speciell konsert - King Crimson. Min oro för att Robert Fripp skulle dö under detta musiktragiska 2016 var stor men så blev inte fallet som tur var. Mer om konserten finns i separat inlägg. Samma månad såg jag även The Cure och Placebo. Många fina stunder, men King Crimson var utan tvekan det största.
     Annars är jakten på nya musikupplevelser av alla dess slag i full gång som vanligt. För den som är intresserad är det bara att läsa bloggen i övrigt. Det hamnar där förr eller senare. Jag kan nämna att jag har hittat ett nytt sätt att anfalla det å så stora området konstmusik (klassiskt). Med lite tur har jag hittat en metod att på ett bra sätt hitta vad jag söker i dessa många hundra år av musikutveckling. Det ger mig också möjlighet att fortsätta läsa musikhistoria - något jag saknar mycket.
     En av de mest spännande rullbanden från mor och far är framkallat och redigerat. Jag har skrivit om det i ett eget inlägg, Morfars röst - Del 2, och det har varit en underbar process. Det är min mors egna band där hon sjunger mycket med morfar och jag har fått ut mycket av att syssla med det.

The Cure, Globen.

King Crimson, Filadelfiakyrkan.

Placebo, Cirkus.

Eftersom ljud/musik är i fokus på den här bloggen vanligtvis måste jag även nämna det nya högtalarköpet som blev av mycket p g a flytten. De nya är som ni ser på bilden nedan mycket mindre men på många sätt bättre. P g a den magra storleken tappar man lite i frekvens nedtill, vilket är lite trist då jag saknar den djupare basen. Å andra sidan har jag vunnit mycket på att allt annat låter otroligt mycket bättre. Mer klar ljudbild och mycket mer transparent representation av ljudinnehållet!      Jag ska också nämna att anledningen till storleken på bjässarna är nödvändig för att de ska kunna spela mycket högre än de små. De klarar av att leverera mycket mer, bl a finns därför två baselement. I ett hem kan man klara sig med mindre så klart men de har tjänat mig väl fram tills nu. Minst av allt saknar jag horndiskanterna och välkomnar med glädje nya runda diskant-membran i mitt liv.

Storleksjämförelse.

HiFi-stunder i gamla hemmet med gamla högtalarna.

Annars har så klart massor av saker hänt under året. Det brukar vara enklast att sammanfatta det med lite bilder. Eftersom det också är roligast att själv titta på det på det sättet så får ni också göra det. Hör kommer lite blandat helt enkelt.

På väg mot Växjö.

Världens tuffaste vattentorn 1 (Växjö).

Världens tuffaste vattentorn 2 (Växjö).

Världens tuffaste vattentorn 3 (Växjö).

                                                   Världens tuffaste vattentorn 4 (Växjö).

Grilldax i Råcksta.

Den försvunna diamanten!

Turtles!

Middag i Tellaro.

Vandring i Tellaro.

Il Duomo di Firenze.

Anna/Lerbebis.

Dani/Medusa.

Mer vandring.

Reunion med Raison Dêtre.

Reunion  med Raison Dêtre.

Låt tills sist den sista bilden nedan vara en påminnelse till både mig själv och dig som läser. Ta bilder, filma lite ibland och ta kanske framförallt upp lite ljud också. Det är lätt värt det när tiden efterhand sväljer våra liv. Det händer mer saker än man verkligen hinner uppskatta och det går ju trots allt inte ens hinna med allt man vill, eller alla man vill. Nu ser vi fram emot ett fantastiskt 2017!

Julgranen efter rivning. Glömde fota.

lördag 17 december 2016

Jakten på morfars röst - Del 2

Om den här titeln intresserade dig och du inte har en aning om/inte minns vad det hela handlar om - då rekommenderar jag att du läser det första inlägget först. Det kan du hitta här:
http://musikyra.blogspot.se/2015/01/jakten-pa-morfars-rost.html


En period efter att stenkakan var överförd till digitala filer och sedan till skiva så dök nåt nytt upp. Min mors egna rullband kom till min kännedom. Det här var väldigt spännande då vi inte behövde gissa vad vi skulle finna. En kort tid därefter överförde jag, med stor iver, innehållet för att se vad som gömde sig på magnetbandet.
     Till min stora glädje var det allt vi hade hoppats på då det finns gott om fina inspelningar. Jag såg till att inget konstigt skedde med ljudet hos företaget som jag lämnade det hos så jag fick röra inspelningarna själv istället. Vissa saker ska lämnas oförstört, så är det bara.

Ok håll i hatten, nu blir det lite tekniskt. Det enda jag gav mig i kast med i fråga om redigering var att sänka och höja volymer på individuella "schhh", "tk" och "f"-ljud. Det är svårt att förklara men de sticker ut på lite otrevliga sätt då våra öron uppfattar sådana ljud extra bra. Det här är alltid ett problem som måste behandlas efter inspelning.
     Ett annat problem är att morfar spelade in lite hur som helst. De som sjunger rör sig olika mycket långt från mikrofonen och ofta är det högre ljudtryck än var inspelningsmikrofonen klarar av. Konsekvensen av det sistnämnda är att det "distar", något som kan vara ballt om det är medvetet valt men som kan bli väldigt jobbigt att lyssna på om det "bara blev så". Genom att sänka volymen på ljudvågen just där så blir det lite lättare för örat helt enkelt.
     Kort sagt så ville jag redigera så olika sånger fick stå var och en för sig och sedan göra denna milda volymjustering som inte förstör ljudet helt enkelt. Det kändes viktigt att det här historiska materialet inte förändrades för mycket.

Jag sammanfattade det här till en skiva som t ex min mor kommer att få. Själv gör jag en skiva där även nonsens-inspelningarna kvarstår då jag känner att det är spännande. Ungefär som med de rullband jag överförde förra gången där morfar mest har spelat in musik och sitter och lyssnar samtidigt.


Jag har lovat att inte lägga ut hela skivan på internet, men jag tycker absolut att ni ska få lite smakprov eftersom ni var så fina och uppmärksammade mitt förra inlägg så mycket. Stort tack för att ni valde att dela den upplevelsen med mig. Följande låt är något som jag minns att min mor själv har gått och gnolat på när hon då och då har talat om det här bandet. Det gör den väldigt speciell för mig då det är något hon verkar ha burit med sig under lång tid.

Mor sjunger "Milda Matilda".

En annan inspelning som jag blev väldigt rörd av är en duett mellan min mor och morfar. En mycket rörande inspelning som bara sprudlar av glädje. Jag har lyssnat mycket på den och skiner upp lika mycket varje gång.

Mor och morfar sjunger "Tycker du om mig".

Bandet är fyllt med olika inspelningar som främst består av min mor, min mormor eller min morfar. Det finns också inspelningar av andra släktingar när de sitter och fikar mm. Jag önskar att jag spelade in mer i livet såsom morfar har gjort. Får jag små knattar är det dags att skaffa en Zoom helt enkelt så jag kan dokumentera på det här sättet. Det är verkligen jättestort att få ta del av det här och det känns verkligen få förunnat.
     Min morbror Håkan gör också lite gästspel här och var och framförallt är väl hans inspelning där han sjunger Yesterday värd att nämna. Min mor spelade den när han fyllde 50 för att retas. Vi ska inte göra det till en tradition på internet. Jag hade lite kul med inspelningen då jag inte kunde låta bli att roa mig lite på min stackars morbrors bekostnad. Internet får tyvärr inte ta del av det heller.

Som avslut på det här inlägget så får ni lyssna på en inspelning där morfar sjunger helt själv. Egentligen kan man säga att det här är vad jag sökte allra mest när jag började jakten på morfars röst.

Morfar sjunger "Vals i Furusund".

Givetvis kommer jag att fortsätta överföra de andra rullbanden också men det kommer ta tid. För den intresserade kommer det att skrivas om i bloggen även då. You'll be the first to know. Tack för att du läste.

torsdag 8 december 2016

Greg Lake (1947-2016)

2016 har verkligen varit ett hemskt år för musik, iallafall för min del. Nu har även Greg Lake lämnat jordelivet. Att Lake har varit viktig för mig är p g a att han dels var en av originalmedlemmarna i King Crimson, men också för att han har varit mycket viktig för progressiv rock. Hans delaktighet i Emerson, Lake and Palmer är t ex jätteviktig då det var ett band som nådde så många lyssnare - utan att kompromissa hels tiden. ELP har aldrig fastnat för mig men det är svårt att missa namnet.

Lakes insatser i musik har påverkat i princip alla musiker och lyssnare inom den progressiva rocken på ett eller annat sätt, så det är inte konstigt att hans bortgång uppmärksammas.

Låt oss nu hoppas att vi slipper se fler hjältar försvinna i år. Det känns verkligen förjävligt. Nu ska jag fortsätta snurra skivor hemma och ta ett propert farväl.

torsdag 1 december 2016

Vargkvint - Brus (2016)

Det här är den första releasen av Vargkvint (Sofia Nystrand). Jag har hört några få saker av henne innan men framförallt har jag sett henne spela live i lite olika projekt. Den här skivan där hon har skapat allt själv var något jag sett fram emot sedan hon nämnde det första gången.
     Första spåret på skivan, Utåt, är ett bra exempel på den uppfinningsrikedom som Nystrand är kapabel till. De sätter lyssnare i en allvarsam stämning som blir allt tätare över tid och leker med vändningar och känslor samtidigt som allt är enkelt och lågmält. Stark start med jättefina körer.
     På andra spåret, Midsommar, lugnas allvaret ner men magin bibehålls. Man anar en närvaro av Erik Satie och det är något undertecknat gillar mycket.
     Skivan genomsyras av något som för mig först lät som artefakter som har uppstått vid inspelning. Stolar som knarrar och pianots/orgelns pedaler hörs frekvent. Måhända är det delvis delvis meningen och delvis inte men klart är att Nystrand har använt det på ett mycket uppfinningsrikt sätt. Det ger mig en känsla av att befinna mig på en mindre båt belägen på en lugn skogssjö under en stjärnfylld himmel. Att den känslan bibehålls genom hela EP:n är något som stärker helheten mycket. Ett effektivt bildskapande helt enkelt om träffar mig direkt och inte släpper greppet.
     Nystrand lyckas balansera lyssnarens inre genom att hålla sig någonstans mellan glädje och oro. För mig som gillar album och koncept är det något jag uppskattar enormt mycket. Alla kan ge den här ett försök. Gärna med en kopp te när det är mörkt ute.