Första spåret på skivan, Utåt, är ett bra exempel på den uppfinningsrikedom som Nystrand är kapabel till. De sätter lyssnare i en allvarsam stämning som blir allt tätare över tid och leker med vändningar och känslor samtidigt som allt är enkelt och lågmält. Stark start med jättefina körer.
På andra spåret, Midsommar, lugnas allvaret ner men magin bibehålls. Man anar en närvaro av Erik Satie och det är något undertecknat gillar mycket.
Skivan genomsyras av något som för mig först lät som artefakter som har uppstått vid inspelning. Stolar som knarrar och pianots/orgelns pedaler hörs frekvent. Måhända är det delvis delvis meningen och delvis inte men klart är att Nystrand har använt det på ett mycket uppfinningsrikt sätt. Det ger mig en känsla av att befinna mig på en mindre båt belägen på en lugn skogssjö under en stjärnfylld himmel. Att den känslan bibehålls genom hela EP:n är något som stärker helheten mycket. Ett effektivt bildskapande helt enkelt om träffar mig direkt och inte släpper greppet.
Nystrand lyckas balansera lyssnarens inre genom att hålla sig någonstans mellan glädje och oro. För mig som gillar album och koncept är det något jag uppskattar enormt mycket. Alla kan ge den här ett försök. Gärna med en kopp te när det är mörkt ute.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar