torsdag 14 maj 2015

Konsert: Stanley Clarke

Fasching, Stockholm
11 mars 2015

Musiker:

Stanley Clarke – bas
Beka Gochiashvili – piano
Cameron Graves – keys
Michael Mitchel – trummor
Natasha Agrama - sång

Tisdagen den 14 april hade jag glädjen att få vara med en heldag på Fasching från intag av utrustning och riggning till konsert. Det här var en jättefin chans att få se hur allt är uppbyggt och tänkt att fungera. Stanley hade egen ljudtekniker så dessvärre kunde jag inte snegla på den processen vidare mycket. Hur som helst kunde jag se hur allt var kopplat och ordnat med innan konserten samt vara med på soundchecken.

Riggat och klart för Stanley Clarke.

Konserten var grym även om de körde ut ljudet för högt för min smak. Å andra sidan är det alltid så numera så öronpropparna var redo i fickan redan vid frukostbordet. Jag vill vara noga med att påpeka att det inte var Faschingpersonalens fel i det här fallet då de inte stod vid spakarna under konserten.
     Clarke spelade lite blandat från karriären. Ibland var det lugnare jazz men till största delen bjöds det på fusion. Man kan lugnt säga att det märks att han har spelat bas på hög nivå hela sitt liv. Han bjöd på ett väldigt virtuost framträdande. Med sig på turnén hade han med sig ett gäng yngre musiker. 18, 19 och 30-ish år gamla var de och i regel otroligt duktiga på det de gjorde. Sångerskan Natasja, Clarkes systerdotter eller något sådant, sjöng på en låt. Hennes ålder uppdagades inte men även hon var en yngre förmåga.
     Jag blev förvånad över att Clarke nästan uteslutande spelade på sin kontrabas. Kanske kände han att det var en sådan stämning den kvällen. Trots allt hade han en konsert dagen efter också och kanske ville blanda lite. Klart är också att det här var den enda klubbkonserten under turnén så med andra ord kanske det passade bättre så på Fasching.
     Först i extranumret tog han upp elbasen som stått där hela kvällen. Valen av låt var ingen förvåning. Givetvis blev det hans gamla hit Schooldays de spelade vilket jag själv inte är ett jättestort fan av. Den är ok helt enkelt. Stycket fortsatte som en medley och till min stora lycka dök något välbekant upp - Parliaments låt Star Child (Mothership Connection).

 "If you hear any noise, It's just me and the boys. HIT ME!"

En riktigt kul konsert med jazz och jazz-fusion. Ett hav av helt sjuka solon och jag har aldrig sett någon spela så snabbt på en kontrabas så pass länge som Clarke gjorde. Då och då beklagar jag mig över att det inte finns så många trumsolon längre. Den här kvällen fick jag mätta den hungern rejält. Nice. Fasching är verkligen en grymt härlig plats med många bra konserter varje år. Lokalen kanske inte låter sådär superkul med tanke på hur den är utformat men för mig är det en av anledningarna till att jag aldrig kommer att vilja flytta från Stockholm.

Följande klipp är inte från konserten men från samma turné:
https://www.youtube.com/watch?v=vDmslmBTXD4
https://www.youtube.com/watch?v=WZvTdenhWvg

måndag 4 maj 2015

Mantric Muse - S/T (2012)

Om du gillar: jam-rock, fusion, , space rock, Zone Six, atmosfär med attityd och med många orientaliska inslag.

Medverkande:
Magnus Hannibal: guitar, synth
Ola Eriksson: synth, samples, keys
Søren Hvilsby: drums
Michael Kroglund: bass

Mantric Muse är ett band som nyligen funnit sin väg in i mitt hjärta. Bandet är en del av den Space Rock-rörelse som dykt upp i Danmark de senaste 10-15 åren. Gruppen har varit en del av Øresund Space Collective (ØSC) som jag själv såg i Sverige för några år sedan men har nu skapat något eget. ØSC är ett band som med en mindre uppsättning fasta musiker åker runt i världen och spelar improviserad musik med olika gästmusiker. I Sverige har de t ex spelat med medlemmar från gruppen Siena Root.
     Det här är verkligen vacker, spännande och stundtals modig musik. En härlig blandning av rock, indiskt, psykadelisk trance och minimalism. Långa instrumentala stycken som ofta befinner sig i något av en flytande form. Till skillnad från ovan nämnda ØSC tycker jag att de är mer konkreta och på skiva är det något jag kan uppskatta.
     En sak jag reagerade på direkt var hur säkra musiker alla är. Snygg tajming och skickliga passager på framförallt gitarr och synth avlöser varandra genom skivan. Det här är extra trevligt då man ofta i denna genre kan anklaga grupper för att vara lite slarviga tekniskt även om de ofta förmedlar känslan rätt.
     Så hur låter det ljudtekniskt då? Det är faktiskt ganska bra. Jag kan tyvärr inte höja upp volymen så pass mycket som jag utan att det snart gör ont i huvudet p g a distortion i diskanten vilket är väldigt vanligt. Det är synd att det är så i det här fallet då de kreativt siktar mot att skapa något av ett ljud-universum. Utöver detta är det som vanligt också tråkigt att de inte har använt sig av mer stereoinspelning för att få den bredd och storlek som de verkar vara ute efter. Det hade bidragit mycket till upplevelsen.
     Jag rekommenderar den här skivan varmt till alla som gillar jammig och atmosfärisk rock eller snygga upprepade synthslingor. Även fans av Pink Floyd kan nog känna igen sig då och då. Skivan är inte allt för lätt att hitta men ni kan lyssna på de flesta av spåren nedan.