Medverkande:
Magnus Hannibal: guitar, synth
Ola Eriksson: synth, samples, keys
Søren Hvilsby: drums
Michael Kroglund: bass
Mantric Muse är ett band som nyligen funnit sin väg in i mitt hjärta. Bandet är en del av den Space Rock-rörelse som dykt upp i Danmark de senaste 10-15 åren. Gruppen har varit en del av Øresund Space Collective (ØSC) som jag själv såg i Sverige för några år sedan men har nu skapat något eget. ØSC är ett band som med en mindre uppsättning fasta musiker åker runt i världen och spelar improviserad musik med olika gästmusiker. I Sverige har de t ex spelat med medlemmar från gruppen Siena Root.
Det här är verkligen vacker, spännande och stundtals modig musik. En härlig blandning av rock, indiskt, psykadelisk trance och minimalism. Långa instrumentala stycken som ofta befinner sig i något av en flytande form. Till skillnad från ovan nämnda ØSC tycker jag att de är mer konkreta och på skiva är det något jag kan uppskatta.
En sak jag reagerade på direkt var hur säkra musiker alla är. Snygg tajming och skickliga passager på framförallt gitarr och synth avlöser varandra genom skivan. Det här är extra trevligt då man ofta i denna genre kan anklaga grupper för att vara lite slarviga tekniskt även om de ofta förmedlar känslan rätt.
Så hur låter det ljudtekniskt då? Det är faktiskt ganska bra. Jag kan tyvärr inte höja upp volymen så pass mycket som jag utan att det snart gör ont i huvudet p g a distortion i diskanten vilket är väldigt vanligt. Det är synd att det är så i det här fallet då de kreativt siktar mot att skapa något av ett ljud-universum. Utöver detta är det som vanligt också tråkigt att de inte har använt sig av mer stereoinspelning för att få den bredd och storlek som de verkar vara ute efter. Det hade bidragit mycket till upplevelsen.
Så hur låter det ljudtekniskt då? Det är faktiskt ganska bra. Jag kan tyvärr inte höja upp volymen så pass mycket som jag utan att det snart gör ont i huvudet p g a distortion i diskanten vilket är väldigt vanligt. Det är synd att det är så i det här fallet då de kreativt siktar mot att skapa något av ett ljud-universum. Utöver detta är det som vanligt också tråkigt att de inte har använt sig av mer stereoinspelning för att få den bredd och storlek som de verkar vara ute efter. Det hade bidragit mycket till upplevelsen.
Jag rekommenderar den här skivan varmt till alla som gillar jammig och atmosfärisk rock eller snygga upprepade synthslingor. Även fans av Pink Floyd kan nog känna igen sig då och då. Skivan är inte allt för lätt att hitta men ni kan lyssna på de flesta av spåren nedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar