tisdag 30 juli 2013

Filmmusik: Antarctica (1983)


Jag har alltid varit ett stort fan av Ridley Scotts Blade Runner (1982), en film som har en av de bästa soundtracken jag fortfarande har hört. Det här är en av de soundtracks jag lyssnar på bara för musikens skull  - om och om igen. Det var genom filmen som jag först medvetet stötte på artistens Vangelis musik. Antarctica var en av de filmer som han tonsatte ganska snart efter föregående och det är omöjligt att inte höra det tydliga signatursoundet som är så typiskt honom..
     Filmen är grundad på en sann berättelse om några hundar som kämpade för sin överlevnad på Antarktisk. Hundarna har först kommit till Antarktisk som en del av en forskarexpedition som knutit starka band till dem. I samband med att forskarteamet byts ut kedjas hundarna fast vid stationen. På grund av dåliga väderförhållanden tvingas den japanska gruppen sedan helt överge hundarna och det är här filmens egentliga fokus tar vid. Regissören har blandat fakta och fiktion för att skildra hundarnas överlevnad på ett fint och gripande sätt i samband med berättarröst. Tankarna förs ofta till den animerade serien Silver Fang just på grund av att någon ständigt förklarar vad som sker. Lite charmigt alltså men samtidigt lite fånigt övertydligt. Fans av Silver Fang eller hundar i största allmänhet kommer att uppskatta den här, till er rekommenderar den hjärtligt. Det finns även en amerikansk remake, men om ni vill få den "japanska touchen" avråder jag från denna.
     Det är inte svårt att förstå varför Vangelis har fått axla rollen som tonsättare. Hans musik fullständigt virvlar av vackra tindrande toner som matchar det vita magiska landskapet riktigt bra. Tillsammans med ett (för det mesta) vacker foto har de fått till en mycket mysig och atmosfärisk upplevelse som man är glad att man har fått uppleva.

Filmen och soundtracket hittar ni nedan:



söndag 28 juli 2013

Viola Crayola - Music: Breathing of Statues (1974)



Om du gillar: fusion, progressive, fuzz, tryck

Den här skivan är galet bra. Hårt tryckande fusion med mycket attityd utan att tappa känslan av finess. Den här skivan var en given favorit från första stund och den håller fortfarande måttet efter alla dessa år av upprepat lyssnande! Jag skulle ge mycket för att få den här på vinyl och att se en originalpress är nog nära omöjligt (bara en nypress skulle göra mig barnsligt lycklig).
     Gruppens stomme bestod två bröder med efternamnet Viola. De släppte bara en skiva då en av bröderna dog i en bilolycka samma år som skivsläppet. Det hade varit fascinerande att se vad de hade fortsatt att leverera i musikväg då den här skivan är så bra som den är. Skivan var bortglömd i ett trettital år för att sedan tryckas på CD-skiva igen, att ha en av originalvinylerna är som sagt värt grymma stålar.
     Om du är ett fan av t.ex. Mahavishnu Orchestra och fusion av sådan sort kommer den här skivan vara lätt att ta till hjärtat. Slutspåret är även åt det mer humoristiska Zappa-hållet. Så ge det här en chans om du är ute efter en instrumentalt kryddad upplevelse med lite sting. För att ytterligare höja uppelvelsen kan du samtidigt ta del av den dikt av Rainer Maria RILKE som skivan är döpt efter:

"Music: breathing of statues. Perhaps:
silence of paintings. You language where all language
ends. You time
standing vertically on the motion of mortal hearts.

Feelings for whom? O you the transformation
of feelings into what?--: into audible landscape.
You stranger: music. You heart-space
grown out of us. The deepest space in us,
which, rising above us, forces its way out,--
holy departure:
when the innermost point in us stands
outside, as the most practiced distance, as the other
side of the air:
pure,
boundless,
no longer habitable."