Konsert: Ny musik för 1600-tals orgel (Düben-orgeln)

Tyska kyrkan, Stockholm
3 oktober 2014

Kompositioner av:
Marta Forsberg
Lo Kristenson
Ellen Arkbro

Musiker:
Johan Graden – orgel
Marcus Pal - orgel
Anton Bergendahl - trombon
Ulf Klarström - trombon
Anton Svanberg - tuba

Det här var ett mycket trevligt fredagsinslag som dök upp på Facebook via någon bekant. Jag begav mig dit efter skolan tillsammans med vännen Kristofter Krook och hans sambo. Kvällens evenemang bjöd på tre modernistiska kompositioner starkt inspirerade av tidig minimalism. Samtliga verk spelades efter varandra utan paus. Jag var väldigt pepp inför det här då jag inte har haft chansen att höra musik av den här sorten live än.

Marta Forsberg, Ellen Arkbro och Lo Kristenson.

Först ut var Marta Forsberg med verket DISQUIET ♥. En väldigt vacker inledning på kvällen. Långsamma toner som avbytte eller kompletterade varandra i en lång ström där notvärde, i alla fall för lyssnaren, inte längre tjänar något större syfte. Här användes vid tre tillfällen en orgel-teknik som jag är orimligt förtjust i, nämligen avstängning/aktivering av orgelns lufttillförsel. Genom att stänga av eller sätta igång fläkten som ger orgeln luft skapas en underbar effekt som är svår att beskriva med ord. De som har hört detta vet vad jag talar om. Första gången jag hörde det var under en ”orgel-lektion” på musikvetenskapen och han exemplifierade det då på ett makalöst sätt. Jag ångrar ofta att jag inte spelade in det tillfället även om det inte hade varit samma sak som att vara där.

     Lo Kristensons verk Påminnelser kropp dyningar följde upp och påminde mig stundtals om Keith Jarretts skiva "Spheres". Främst för att hon, precis som Jarrett, använder sig av en viss teknik som skapar blåsande och visslande ljud skapade genom att dra ut orgelns stopp en liten bit. När man gör på det viset får berörda orgelpipor inte tillräckligt mycket luft för att skapa stadiga toner utan bl
åser eller visslar istället. Ibland kändes det som att orgeln andades - mycket effektfullt.
      Sist i ordningen var Ellenmusic (for organ and brass) av Ellen Arkbros. Verket var, som hon själv skrev på programmet, inspirerat av La Monte Young och det hördes verkligen. Hon har arbetat med ren stämning och det skapar en väldigt annorlunda klang som jag själv alltid har tyckt är väldigt spännande. En frisk fläkt och en bra påminnare om att dur/moll-tonalitet inte är det enda sättet att skapa musik på.

Konserten var alltså en fin upplevelse men det fanns tyvärr ett stort minus p g a lokalen. Orgeln var helt åt höger som du kan se på bilden nedan. Med andra ord fick man allt direktljud i högra örat och endast reflexer i vänstra. Man fick helt enkelt sitta med vridet huvud och vriden kropp i en och en halv timma och ändå inte uppnå en vettig balans. Vi placerade oss dock strategiskt så att inte pelarna var ivägen de också. Hur som helst var det en riktigt trevlig upplevelse och musik jag gärna lyssnar på igen.