Vangelis - Invisible Connections (1985)

Vangelis är en spännande musiker. En mångsidig musiker. Även om han är väldigt tydlig i sitt sound och så starkt fäst i det elektroniska är han bred i hur han uttrycker sig. Att det blir så är så klart att hans musik ofta blir förknippad med de många filmer han gör han har gjort soundtrack till. Det tvingar så att säga musiken till en viss riktning då det är frågan om ett jobb. Men det finns en del skivor som endast är just skivor. De är verkligen speciella verk och det finns en mäktig mystik i dessa. Invisible Connections är en av dem.

     Enda sen jag lyssnade på den här första gången var jag helt trollbunden. Det finns så många olika anledningar. Det här är verkligen ett verk att andas till, bada i, reflektera i. Samtidigt är man alltid väldigt koncentrerad. Det är inte meningen, som med många verk av Brian Eno, att du ska tappa fotfästet.

     En stark anledning till att den håller och är värd att upprepa miljoner gånger är sen otroliga ljudkvalitén. Den här CD-skivan i min hylla är en av de bäst ljudande produktioner jag äger. Det vore fint att lyssna igenom den här i totalt mörker i ett perfekt lyssningsrum (bra idé ska komma ihåg det).

     I skrivande stund kommer jag fram till att den här har letat sig in på min inre Topp 10, kanske t o m min Topp 5. Den är så pass bra. Den går att lyssna på för alltid. 

     Länken nedan leder till Spotify. Det är en remaster och som med nästan alla remasters är det är onödig remaster. Den kommer vara gjord med röven. Men det är den snabba länken för att ni ska få en uppfattning. Om du gillar det här skarpt, då rekommenderar jag att skaffa skivan innan remaster. Herregud det är verkligen värt det när det handlar om den här.