Året som har gått - 2021

Bloggen överlever i form av det årliga inlägget. Det roar mig så det får fortgå ett tag till. Mer inlägg än så? We'll see. Låt oss nu gå till det *host* *host* jättefestliga året 2021.

Det har varit konstiga, långa, störda och mörka tider länge och 2021 levererade utan problem. Skit var det men kul här och där. Svårt att ens veta vad som är vad efter allt. Bara att glömma och se framåt antar jag. Nästa år blir förmodligen bättre, det kan jag nästan garantera den här gången.

En av de absoluta finaste sakerna som skett i år är att Jocke byggde en klättervägg i sitt garage, och jag hjälpte till. Jag kan inte riktigt ta cred. Jocke planerade allt så galet bra. Men visst, vi var ett dream team och öste på två helger eller så och byggde nåt som...blev typ oväntat skitbra. Underbart.

Instrumentövningen har suttit i vilket känns som en av de mer lyckade sakerna med året. Det har också börjat visa resultat vilket känns kul. Även musik"forsknings"-projekten tog sig framåt. Nice.

Jag köpte äntligen en synth också vilket jag önskat mig länge. Fruktansvärt kul och genererade i längden även en ny skiva. Mer om den strax.

Jag genomförse äntligen klart idéerna med min gamla elgitarr. Skrapade, misshandlade lite och sprayade den till en riktig bad boy. Den fick även en proffsig uppfräschning som frigjorde allt den satt på, flytande stall och allt. Mad Max was born.

Jag har en del långsiktiga projekt med mig själv som jag tajmar när det är dags. Två stora är att bli bättre på att laga mat och en annan är att få lite grönare fingrar. Så jag valde en och det var de gröna fingrarna. Det har hittills gått bra, bara det att jag tycker att det är vansinnigt kul och engagerande nu är liksom mer än halva segern. Bra där. Jag skapade en legendarisk tomatplanta som fick mig att knyta band med grannen. Han gav mig senare en planta i gåva. Nya rötter mellan balkongerna helt enkelt, skitfint.

En av de finaste vinsterna med att köpa en synth, är att man kan spela tillsammans med sin kompis som också har en synth. Så vi gjorde det utan nån plan och råkades trycka på rec. Spacegazers första EP "MECA" var född. Den är improviserad och kanske inte för alla...men vi älskar den.

Spotify verkar inte funka så bra med den här plattformen nu. Vill man lyssna så går man till Spotify och letar efter Spacegazer och sedan skivan MECA.

Sen har det hänt en massa saker som jag inte orkar gå in på nu. Vi tar det nästa gång istället så blir det garanterat roligare att skriva om helt enkelt. Vi avslutar i vanlig ordning med en hög av bilder från trevliga sammanhang. 2022...more like 2023 förmodligen, men vem vet. 2022 får en chans att försvara sig först.

Chick Corea - Touchstone (1982)

Chick Corea har gått bort, en minst sagt stor personlighet inom musiken. Det som alltid slagit mig när jag tänker på Corea är hans otroliga glädje i allt han gjort. Han har alltid haft kul, gärna spelat med nya förmågor och i största allmänhet varit en fin influens på den musikaliska världen. Så varför Touchstone kanske man tänker? Det är ingen konstig tanke, det är trots allt en skiva av sin tid. Soundet är väldigt cleant med tanke att den genomfördes 1982 så det medför kanske huvudvärk för en och annan.

Den här skivan är fullsmockad av begåvade musiker, det är helt galet egentligen. För egen del är det helt omöjligt att värja mig mot inslag av Paco de Lucia, Stanley Clarke och Al di Meola. Saken är den att Chick Corea verkligen visar på sin storhet här. Han kunde tagit så mycket utrymme själv men saken är den att han verkligen mest backar upp alla. Han är limmet helt enkelt.

Att kunna jobba efter den principen är verkligen det som gör någon till en bra bandledare. Det fina med jazz eller fusion (den här skivan är verkligen fusion) är hur alla spelar roll. Notera även hur sången i början är en del av allt precis som allt annat. Allt som finns att sägas sägs musikaliskt. Det finns inga snygga explosioner, inga superskräddade kläder. Det oviktiga är borta och det är bara en fin blandning av otroliga musikaliska förmågor.

Kan inte annat än älska det här, för all framtid.

Året som gått - 2020

2020, det behövs ingen närmare presentation. I'll try my best.

Eftersom jag inte fick träffa (eller krama) mina vänner så fick jag jobba med mina rutiner och projekt. Jag gjorde detta efter bästa förmåga då allt inte har varit som vanligt. En del satt hemma, en del jobbade som jag - som vanligt fast i en aningen märkligare omvärld. Normalt men samtidigt väldigt onormalt. 

Gitarrövandet var i full fart 2019 året och föll av olika anledningar bort ett bra tag 2020. Men jag tappade det inte helt. Andra och färre luckor bara. Försökte hitta nya lösningar för att få det att fungera helt ok. Om 2019 var ett jättestort steg, var 2020:s utveckling ett normalt steg.

Övrig träning har fungerat rätt bra men det är inte så konstigt, då det är träning på ett sätt som går att göra själv och utifrån mitt hem. Med andra ord finns det inga andra ursäkter än de eventuella arga knän och sånt man dras med (vilket är vad det är oavsett om världen brinner eller inte).

Musikprojekten borde har tagit större plats men omständigheter är vad de är. Hoppas 2021 ger bättre förutsättningar för sånt så får vi se.

Kort var det. Kanske tråkigt. Kanske kul. Så får det bli. Nu kommer lite bilder på det som var kul här och där när man kunde pussla ihop det.