torsdag 11 oktober 2012

Anna von Hausswolff - Ceremony (2012)


Redan innan skivan har börjar snurra levererar omslagsbilden något spännande: man möts av en bild av fem orgelpipor. Även om man är van vid orgel-imitationer sedan 60-talet slår få saker en riktig orgel. För många är  instrumentet  tätt förknippad till högtider i kyrkan, men det är viktigt att inte glömma att det i grund och botten handlar om ett fantastiskt instrument. Redan i första spåret skapas en mycket lovande, tung och känsloladdad stämning och jag blir helt till mig och tänker: "snälla låt det här hålla hela vägen".
    I Deathbed fortsätter skivan i samma känsla. Ljudbilden utvecklas med sväviga gitarrer och tyngre distgitarrer. Som om det inte vore nog med att instrumenten för tankarna till band som Cocteau Twins och Dead Can Dance börjar von Hausswolff dessutom sjunga med en röst som för tankarna direkt till Kate Bush. Jag är kär.
    Skivan har ett väldigt tungt och stundtals mörkt sound. Det är inte så konstigt då den är tillägnad hennes numera avlidna morfar och hans sista kamp mot döden. Om man är obekväm med ett sånt här upplägg och får panik redan i början tycker jag ändå att man bör ge sig till tåls. Det finns så mycket att hämta här för så många.
    Skivan, som är Hausswolffs andra, bjuder på en majestätisk och kraftfull upplevelse med garanterad gåshud och betoning på helhetsintryck. Det här är något av det absolut bästa jag har hört i mitt liv.


fredag 5 oktober 2012

Experimentell poprock på Strand



















Konsert
14 september 2012
Omar Rodriguez-Lopez Group/Bosnian Rainbows
Strand


Omar Rodriguez-Lopez är minst sagt en mångsidig artist, orädd för att dra saker till sin spets och utforska sina möjligheter. De som följt hans karriär från At the Drive In till the Mars Volta vet att han har experimenterat friskt genom åren. Han har dessutom en gedigen katalog av ca 30 solo-album i ryggen. Även om spelningen går under hans namn visar det sig att det handlar om en helt ny grupp - Bosnian Rainbows.
     Det känns redan från början hur den nya konstellationen fungerar riktigt bra. Med stadiga elektroniska takter, utsvävande galenskaper och ett riktigt bra sound övertygar gruppen verkligen. Omars trogna bundsförvant Dentoni Parks är lika träffsäker på trummorna som vanlig och som tur är bjuder de på några tillfällen med hans fantastiska timing. Även om man saknar Juan Alderete på elbasen, ersätts han på ett passande sätt av Nicci Kaspers synthar. Kaspers levererade tunga basgångar samt synthslingor som höll grunden stadig och intressant.
    Som en vulgär schaman dansar och skakar sångerskan Teri Gender Bender (Teresa Suaréz) över hela scenen, stundtals utanför den. Hennes attitydstarka sångsätt passar riktigt bra med den starka, stadiga pulsen. Med galna blickar och mycket scenspel lyckas hon stjäla en hel del av den uppmärksamhet som annars per automatik går till Omar.
    För de som förväntade sig Omars milslånga gitarrsolon och låtar på 15 minuter fanns det helt klart en risk för besvikelse. Det nya elektroniska pop-soundet har genomsyrat allt Omar har producerat på senare tid. Den nya gruppen är inget undantag, men trots allt har hans kosmiskt svävande signaturljud fått sitt rättmätiga utrymme även här.
    Man kan inte annat än längta till att skivan kommer ut.

torsdag 24 maj 2012

Barabbas bemärkelsedag


Idag är det inte vilken dag som helst, det är nämligen Barabbas födelsedag. Finns det en sån dag? Ja, från och med idag är det bara att markera ut den i kommande kalendrar! Det var nämligen med största sannolikhet den här dagen för 6 år sen som Hans och Dani första gången tog i hand.

Jag tänkte jag skulle ta tillfället i akt och berätta om Barabbas historia en stund.

Det började med att jag fick mitt första jobb, nämligen på LIDL i Mjölby. Butiken skulle byggas upp från början så vi var där vid premiären. I några veckor skapade vi det färgrika landskap ni alla kom att älska som LIDL samtidigt som vi hade lite tid att bekanta oss med varandra. Ibland lekte Dani, Hans och Perry (cool dude) för sig själva och det var då de förstod att de hade en del saker gemensamt. Jag och Hans spelade dessutom musik på nåt plan och tänkte att vi skulle hitta på nåt.

Värt att notera är att Perry en gång i tiden har klarade hela Ninja Gaiden 1 till NES utan att bli träffad en enda gång. Värt att nämna om och om igen. (alltså på riktigt)

Hur som helst var det så att Hans redan nu (med sin far) hade byggt upp en studio vilket innebar att vi kunde leka fritt i en riktigt bra inspelningsmiljö. Vår första idé gick ut på att ta alla LIDL:s roliga produktnamn och göra nåt kul av det, det här var alltså den röda tråden till en början.

Lika dumma i huvudet

Studion hade mycket spökande för sig runt den här tiden och det satte ständigt käppar i hjulen för oss (vi hade varit rika annars). Genom första året lyckades vi dock genomföra några verk, de flesta har inte hört detta.

Jag vill VERKLIGEN understryka att det inte hade spelats mycket gitarr runt den här tiden för min del. Det finns så att säga en anledning att hela världen inte har hört det här ;).

Hur som helst roades vi sjukt mycket av en specifik produkt: McIver's LiqoriceMix. Det resulterade i detta:



Denna inspelning trots tekniska motgångar gav oss blodad tand så vi fortsatte bråka med alla spökerier i studion. Ibland redde det ut sig och ibland bråkade det med oss (jag undrar ofta hur mycket vi hade hunnit göra under perfekta omständigheter).


Vår nästa låt blev vår första hit, Sandslott. Vi hade nu vandrat bort från grundplanen då det inte riktigt höll samt att Hans inte längre var anställd på LIDL (om jag minns rätt). Istället skapades idén att göra något i varje genre vi kunde komma på, det är på sätt och vis en tanke vi fortfarande har kvar. Det var nu vi kom på vad vi egentligen borde syssla med, någon slags akustisk progg med lustigheter.

Låten nedan kom att spelas in på nytt (till skivan Folk & Fä) men vad som här presenteras är alltså första inspelningen av verket i fråga.



Jag och Hans var aldrig större fans av Green Day eller att skjuta folk i största allmänhet. Vi tänkte att vi borde göra en låt om detta och försöka vara roliga samtidigt (och få med en till genre).

Varning kanske bör utfärdas, den här är kanske inte vidare rolig alls, för nån i hela världen men eftersom idag är idag bör vi ändå lägga upp en länk. Kattungarna i videon är alltså där för att ni verkligen ska förstå att Barabbas kanske inte bör tas på jättestort allvar.



Någonstans efter det här började vi jobba på vår julskiva, "Fattiga barn får inga julklappar". Det här blev den första storskaliga produktionen under namnet Barabbas, verkligen en spännande resa! Studion var dessutom på bättre humör nu efter att Hans hade skaffat nya saker (jag tror iallafall att det är nu).

Hans pysslar i nya studiotekniken (RIP jättestora mixerbordet)


Julskivan är något som de flesta är mer bekanta med, en samling vackra tolkningar av klassiska julvisor helt enkelt. En del gäster fanns även med, Hans far och vår vän Mattias Westman samt en barnkör. Man förstod nu att Barabbas var något som hela världen skulle få höra (och aldrig någonsin glömma).

Den här skivan finns inte på Spotify och jag vet (jag vet) att det verkar kännas som ett stort projekt att packa upp zip-filer nu för tiden. Hur som, för den som är tillräckligt nyfiken går den att få tag på här:

http://www.barabbas.se/stuff/Barabbas_jul.zip


Efter julskivan gick det lite tid, det kom lite tillfällen här och där då vi jobbade lite mest för att det var kul osv. En dag hade vi med oss Hans arbetskamrat Johan Berndt vid ljudrattarna och Erik Grensman på gitarr. Jag hittade ett bekant ljud på keyboarden...nåt som lät skrämmande likt ett minne från 90-talet. Vi förstod snart att det var dags för en cover.



Vi började under den här perioden även tänka större. Vi hade förstått att svensk progg förmodligen var det vi borde satsa mest på. Sagt och gjort, det var dags att göra en hel progg-skiva.


Mycket planering, tid och energi lades ner på det här. Ska man spela något av Barabbas bör man spela upp det här. Det hade även gått mycket tid och vi hade vid det här laget fått mer skills i det mesta (andra projekt, allmän övning osv). Vi sjöng bättre, vi spelade bättre, vi hade högre krav på våra inspelningar - vi var snyggare.




För att höra Folk & Fä kan nu antingen köpa den rent fysiskt för 50:- eller nåt (finns en del kvar) eller kolla in Spotify-länken nedan:
http://open.spotify.com/album/52MQEO6Fb5IxrwwpuizOhm

Eeeeeeller: (cool grej)


Vid något tillfälle fick vi även spela live i radion. Tyvärr har vi inte lyckats få tag på den inspelningen vilket är rätt trist. Det gick visserligen sådär men det fanns ändå en del lyssnare ;)

Det bjöds på tunga frågor som "Är ni ett politiskt band" osv som var lite oväntade att svara på med tanke på vår lite komiska natur, läxan är lärd. Vi spelade något live också, tror det var Sandslott eller Elak man. Innan vi gick fanns det en vägg man kunde klottra på om man var känd (som vi då). Sagt och gjort:


Efter allt detta har vi sysslat lite med ett sidoprojekt vi kallar för Dödshjälp med en snubbe på trummor som heter Jimmi Aakula. Lite hårdare, lite tuffare och lite annorlunda. Det har sedan dess stått lite still pga att vi har haft för mycket att göra. Det kommer göras klart någon gång i framtiden, vi har även tankarna på en till progg-skiva. Ett exempel i midsommartider på Dödshjälp kan ni lyssna på här (ja jag vet det låter lite Ultima Thule men det var inte meningen haha, tänk hardcore och sånt istället):



Vill passa på att uttrycka en stor tacksamhet till alla som har stöttas oss genom dessa 6 år (på fullaste allvar).

TACK TACK TACK TACK

fredag 2 december 2011

Året som har gått - 2011


Året 2011 har utan tvekan varit ett av de bästa i mitt liv. Det är för en gång skull svårt att se tillbaks och se mer svårigheter än bra saker. Det har varit en fortsättning på mitt tröstlösa sökande efter vad jag borde syssla med men det hamnar i skymundan när jag ser tillbaks på det i sin helhet.

Det första jag kommer och tänka på är givetvis Anna och vårt fina år tillsammans. Den episka resan till Tjeckien är även min första semester utomlands med en käresta, det var utan tvekan nåt av det bästa jag gjort i mitt liv. Att även på besöka en av Herzog och Kinskis inspelningsplatser gör mig lycklig in i märgen även idag.


Tack vare två oväntade kontakter på jobbet i form av en Olle och en Mikael tog jag även steget in i alkoholens mer seriösa värld.

Det har i sanning varit en fantastisk resa och när jag skriver detta rinner det faktiskt ren premium ner i min hals. Det är väl främst den Belgiska guldgruvan som har inspekterats men även andra saker så klart. Det är också Olle och Mickes fel att jag gick upp i vikt lite igen och att jag blev fattigare, i slutändan var det ändå värt det ;)


År 2011 har varit ett sjukt inspirerande musikår. Jag hade tänkt länka hundratals youtubevideos här men frågan är om det skulle vara givande haha. Det skulle bli väldigt mycket.

Hur som har jag verkligen grävt ner mig i ambient och andra genrer också, hittat massor av bra nya band som var kärlek direkt. Har skaffat mig ett ännu öppnare sinne för ljud vilket är en stor seger för mig personligen!

En av de största sakerna i år är så klart mina egna projekt. Jag har gjort hela två seriösa satsningar och är väldigt stolt över mig själv och min utveckling. "Inte klar med dagen" som jag gjorde med Lisa blev riktigt bra och "She Sleeps Heavily" levlade jag en hel del på. Känns galet i efterhand när jag tänker på hur mycket tid jag lagt ner på det och hur intressant och kul skapandet fortfarande känns.


Året 2011 var året jag äntligen tog tag i plektrum, sådär 7 år för sent. Är för tillfället inne på min andra tunga övningsperiod och det tar sig sakta men säkert. Urtråkig övning men det ger verkligen mycket i slutändan, det känns väldigt bra att jag börjar kunna detta. Har även smått börjat öva på att sjunga samtidigt som jag spelar, även det en väldigt stor utmaning för min del :(

Det har varit mycket Star Trek i år och det är fortfarande mycket Star Trek igång.

Har tränat mycket i form av löpning/promenad/träningscykel. Det tar sig sakta men säkert. I regel är hälsan väldigt bra iallafall. Håret har gått från sakta till längre igen och det får nog fortsätta växa igen.

Summan av kardemumman är att 2011 har varit ett sjukt aktivt år. Jag har presterat mer än vanligt och är väldigt nöjd med dessa 11 månader som gått. Bra jobbat Dani - så jävla bra gjort.

2012 stundar och därmed även Stockholm. Ännu är det inte klart om jag kommer in, det är inte heller klart hur pass mycket surare CSN kommer göra min livssituation. Det har kostat mig en Jazzmaster, kommer det kosta mig mer? Det är oro kvar i mitt stackars lilla hjärta inför detta kommande år men en sak är klar - förändingar kommer ske och med det sker även utveckling. Jag ser fram emot mitt äventyr!

Här kommer en alltför kort summering i bilder...det har varit ett aktiv fotoår så jag kommer knappt få med nån alls egentligen. Nåväl nu kör vi:


Så nu får det vara nog. Jag kommer på flera A4 att skriva när jag går igenom detta. Bilder - fina grejer.

Adjö.