Keith Jarrett - Solo-orgel i Storkyrkan (Sankt Nicholas kyrka), 16 september, Stockholm, (1972)

Som en del av er kanske har märkt har orgeln blivit ett instrument som jag har fått otroligt stor respekt för. Med tiden har jag utvecklat ett tycke för hur den låter och hela orgelverk börjar sakta men säkert få en stadig plats i mitt hjärta. En annan sak jag har kommit att ta till mig är jazzpianisten Keith Jarrett. Med andra ord är önskan av en kombination av de båda mycket lockande och som tur är inte svår att uppfylla!

     För några månader sedan tipsade min vän Emil Nensén mig om just ett sådant verk. Han hade hittat en live-inspelning av Jarrett när han spelar på orgeln i Storkyrkan i Stockholm 1972. Den här perioden spelade Jarrett in en del orgelstycken på bl.a. en Barrock-orgel i Tyskland och hade vid ett Sverigebesök tagit en sväng förbi Storkyrkan innan det var dags för den egentliga pianokonserten på annan plats i staden.
     Av slutet i klippet att döma handlar det kanske om en upptagning av P2, men samtidigt låter den lite halvtaskigt inspelad. Dels är det ett kapitel i sig att fånga orgel på inspelning, dels kanske de gjorde det kasst men kanske kan det ha varit mer eller mindre oplanerat från Jarretts sida. Klippet är tyvärr fyllt av brus och sus men trots detta är det ett intressant tidsdokument som får mig att önska att jag hade varit där. Värt att notera är att Jarrett improviserar en hel del av det som hörs, inte en ovanlig metod för mannen i fråga och definitivt något som sätter en intressant prägel på en live-upplevelse.
     Klippet finns på Youtube och det finner ni nedan. En härlig upplevelse och ett bra exempel på instrumentets fantastiska möjligheter när en duktig musiker får arbeta med det. Det är alltid lika fantastisk att få uppleva hur en orgel kan skapa så många olika ljud och hur det går att jobba med så många stämmor samtidigt - allt detta genom en person! För den som gillar det här är det värt att veta att det finns mer välplanerade inspelningar av det här slaget med Jarrett. Framförallt tänker jag då på skivan Hymns/Spheres som jag förmodligen kommer att skriva om framöver. Ett visst mått av vanebildande och tålamod kanske krävs. Jag rekommenderar att du sätter dig ner och lyssnar i lugn och ro för orgeln är verkligen en värld i sig.