måndag 3 mars 2014

Jeff Buckley - Grace (1994)

Om du gillar: Hans cover av Halleluja, emotionellt vibrato, manlig falsett, 90-talets rock eller rock i största allmänhet.

Den här skivan är mer självklar för många än de själva kanske känner till. En sak är dock säker: alla har hört Jeff Buckleys cover av Leonard Cohens Halleluja. Det här är skivan den släpptes på och visst är det en bra låt men Buckley är så mycket mer. Ett bra exempel på när en låt blir så känd och sönderspelad att den stjäl all uppmärksamhet från resten av en jättebra skiva. Det är synd för den är verkligen kanon. Så om du någonsin har lyssnat på ovan nämnd cover och gillade vad du hörde - släpp då inte blicken utan läs vidare.
     Jeff Buckley, som dessvärre dog mycket ung, skapade verkligen en härlig rockupplevelse när han spelade in det här. Arrangemangen är verkligen jättefina och hans röst är helt underbar. Man förstår varför han ansågs ha en lysande framtid framför sig.
     Buckleys spräckliga och lidelsefulla röst lämnar få oberörda och det hörs på varje spår hur han verkligen ger all inlevelse han kan finna inombords. Detta framkommer tydligt i den största hit:en Halleluja, mycket just för att den är så nedskalad. Ur denna aspekt måste jag lyfta fram spår nummer 8, Corpus Christi Carol, hans tolkning av ett verk från 1504. Sagolikt. Det är värt att påpeka att jag inte tycker att Buckley är en teknisk mästare men att han levererar en fantastisk känsla.
     Även om rösten är det som sliter i lyssnarens uppmärksamhet mest vilar den alltid i ett intressant instrumentalt sammanhang. Det märks att Buckley hade mycket att ge även är och det är verkligen synd att han inte fick tid att utveckla det vidare. Skivan är präglad av sitt 90-tal men verkligen på ett bra sätt. I min mening har den absolut åldrats med värdighet.
     Den här skivan rekommenderas till alla. Alla som har stött på mig borde förmodligen ge den ett försök. Det är svårt att tro att de allra flesta av er inte gillar det här så tveka inte. Spotifylänken nedan leder till den vanliga utgåvan, den jag själv äger på vinyl. Det finns en specialutgåva med fler låtar och en hel del annat med Buckley här också (det får bli en annan gång).

Inga kommentarer: