Konsert: Kurt Rosenwinkel New Quartet

Fasching, Stockholm

1 juni 2014

Lineup:

Kurt Rosenwinkel - gitarr
Taylor Eigsti - piano
Orlando Le Fleming - bas
Kendrick Scott - trummor

Det finns många dagar då jag verkligen blir påmind om lyckan över att bo i huvudstaden. T.ex. när en vän plötsligt en söndag skickar ett SMS och talar om att Kurt Rosenwinkel kommer till Fasching med sin nya kvartett samma dag. Förr hade detta inneburit mycket planering och en hel del pengar. Nu räckte det med 110 kronor för studentbiljett och en kort resa in till Fasching och så var jag där. Fantastiskt.

     Kurt Rosenwinkel har på senare år kommit att bli en av mina större inspirationer i gitarrspelandet. Han var en av de figurer inom jazzen som jag först tog till mig, förmodligen just på grund av att han spelar gitarr. Det var helt enkelt en bra startpunkt med något som kändes bekant. Förutom hans egna soloskivor har han bl.a. medverkat i Brian Blade Fellowship som jag skrev om rätt nyligen. Även Taylor Eigsti, pianisten, är någon jag har lyssnat lite grann på innan.

     Så hur var konserten då? Ja det var riktigt bra på så sätt att alla spelar riktigt bra. Då och då kände jag dock att gruppen inte "spelade med varandra", t.ex. var trummorna alltid för höga. Kanske skulle trummisen inte slå lika hårt eller så hade ljudteknikern höjt upp trummisen alldeles för mycket. Svårt att veta så klart. Det är inte så att det här kvaddade hela kvällen. De spelade som sagt skitbra allihopa och för det mesta kändes det riktigt bra. Jag kan dock inte släppa känslan av att kvällens Stockholmsspelning inte var gruppens bästa.

     Höjdpunkten kom kanske mot slutet och framförallt då i extranumret. Rosenwinkels gitarrspel var bländande vackert. Det var verkligen gitarrpoesi och ett nöje att få lyssna på. Det är dock synd att inte alla besökare av klubben den kvällen fattade att vissa tillfällen står man helt still. HELT STILL. Man pratar inte, man knarrar inte - man håller tyst och lyssnar.