Burial - Burial (2006)

Om du gillar: taktfast atmosfär, minimalistisk techno

Jag är inte vidare bevandrad inom minimalistisk techno, deep house eller relaterande områden, men jag märker att det jag kommer i kontakt med sätter sig. Upprepningar i kombination med enkelhet kan verkligen vara ett vinnande koncept om upprepningen har ett syfte i känsla och djup. Just det känner jag verkligen är något som Burial levererar.

     I skrivande stund sitter på tunnelbanan med en kvällsstad utanför vagnrutan, ett ypperligt tillfälle för den här skivan. Intrycken via ögonen och öronen blandar sig perfekt.

     Burials repetativa ljud och takter, dränkta i reverb, studsar mot väggar av putsad betong och asfalt i en stor tom sömnig stad. Atmosfären fylls av effektfulla samplingar som figurerar som minnen av olika människoöden i detta komplexa men minimalistiska ljudlandskap.

     Jag uppskattar verkligen hur musiken sätter sig neutral i sitt uttryck, den väljer inte att yttra sig som positiv eller negativ - det är fullkomligt upp till lyssnaren hur man väljer att ta emot detta och var denne låter tankarna färdas. Rekommenderas varmt, fantastiskt att ha i bakgrunden om inte upprepningen är lockande genom uppmärksam genomlyssning. Lyssna helst i lurar och sent på kvällen.

Magnus Öström – Thread of Life (2011)

Om du gillar: Pink Floyd, Steve Reich, galet svävig jazzgitarr

Tidigare i år var jag på en konsert med Magnus Öström när de höll en premiärspelning för andra skivan. Thread of Life är den första skivan, och det är mitt första möte med den inspelade Öström. Till en början är det svårt att jämföra en inspelad skiva med ett så atmosfärisk och stämningsfullt framträdande, framförallt när värmen från hand vänner och familj befann sig i rummet.

     Jag var lite orolig för att musiken skulle sakna gnistan på skiva, men det är riktigt bra i inspelad form också. Det här är som sagt den första skivan. De spelade i regel bara musik från den nya skivan på konserten så en jämförelse låt för låt är inte vidare rättvis. Soundet är dock detsamma: en fusion av ambient, jazz, minimalism och progressiv rock. Med andra ord något som faller just mig väl i smaken. Om något ska anmärkas på så är det kanske att gitarren saknar lite tryck då och då, men det är verkligen inte ett störande element. Ibland kan även trummorna sakna lite skärpa, i regel är det det som ibland får det hela att kännas lite pressat. Kanske handlar det om tusen kompressorer, det vore första gången det har dödat dynamiken på en skiva. Värt att nämna är att självaste Pat Metheny gästspelar på spåret "Ballad for E", en låt som syftar till Öströms gamla bandkamrat Esbjörn Svensson som omkom 2006 i en dykningsolycka.
     Hur som helst är det här verkligen en grymt bra platta och om du gillar något av genrerna som jag nämnde tidigare tycker jag verkligen att du, käre läsare, ska sätta dig ner och ge den ett ordentligt försök. Passar ypperligt till resor i ens egna mentala landskap.

Filmmusik: Antarctica (1983)

Jag har alltid varit ett stort fan av Ridley Scotts Blade Runner (1982), en film som har en av de bästa soundtracken jag fortfarande har hört. Det här är en av de soundtracks jag lyssnar på bara för musikens skull  - om och om igen. Det var genom filmen som jag först medvetet stötte på artistens Vangelis musik. Antarctica var en av de filmer som han tonsatte ganska snart efter föregående och det är omöjligt att inte höra det tydliga signatursoundet som är så typiskt honom..
     Filmen är grundad på en sann berättelse om några hundar som kämpade för sin överlevnad på Antarktisk. Hundarna har först kommit till Antarktisk som en del av en forskarexpedition som knutit starka band till dem. I samband med att forskarteamet byts ut kedjas hundarna fast vid stationen. På grund av dåliga väderförhållanden tvingas den japanska gruppen sedan helt överge hundarna och det är här filmens egentliga fokus tar vid. Regissören har blandat fakta och fiktion för att skildra hundarnas överlevnad på ett fint och gripande sätt i samband med berättarröst. Tankarna förs ofta till den animerade serien Silver Fang just på grund av att någon ständigt förklarar vad som sker. Lite charmigt alltså men samtidigt lite fånigt övertydligt. Fans av Silver Fang eller hundar i största allmänhet kommer att uppskatta den här, till er rekommenderar den hjärtligt. Det finns även en amerikansk remake, men om ni vill få den "japanska touchen" avråder jag från denna.
     Det är inte svårt att förstå varför Vangelis har fått axla rollen som tonsättare. Hans musik fullständigt virvlar av vackra tindrande toner som matchar det vita magiska landskapet riktigt bra. Tillsammans med ett (för det mesta) vacker foto har de fått till en mycket mysig och atmosfärisk upplevelse som man är glad att man har fått uppleva.

Filmen och soundtracket hittar ni nedan:

Viola Crayola - Music: Breathing of Statues (1974)

Om du gillar: fusion, progressive, fuzz, tryck

Den här skivan är galet bra. Hårt tryckande fusion med mycket attityd utan att tappa känslan av finess. Den här skivan var en given favorit från första stund och den håller fortfarande måttet efter alla dessa år av upprepat lyssnande! Jag skulle ge mycket för att få den här på vinyl och att se en originalpress är nog nära omöjligt (bara en nypress skulle göra mig barnsligt lycklig).
     Gruppens stomme bestod två bröder med efternamnet Viola. De släppte bara en skiva då en av bröderna dog i en bilolycka samma år som skivsläppet. Det hade varit fascinerande att se vad de hade fortsatt att leverera i musikväg då den här skivan är så bra som den är. Skivan var bortglömd i ett trettital år för att sedan tryckas på CD-skiva igen, att ha en av originalvinylerna är som sagt värt grymma stålar.
     Om du är ett fan av t.ex. Mahavishnu Orchestra och fusion av sådan sort kommer den här skivan vara lätt att ta till hjärtat. Slutspåret är även åt det mer humoristiska Zappa-hållet. Så ge det här en chans om du är ute efter en instrumentalt kryddad upplevelse med lite sting. För att ytterligare höja uppelvelsen kan du samtidigt ta del av den dikt av Rainer Maria RILKE som skivan är döpt efter:

"Music: breathing of statues. Perhaps:
silence of paintings. You language where all language
ends. You time
standing vertically on the motion of mortal hearts.

Feelings for whom? O you the transformation
of feelings into what?--: into audible landscape.
You stranger: music. You heart-space
grown out of us. The deepest space in us,
which, rising above us, forces its way out,--
holy departure:
when the innermost point in us stands
outside, as the most practiced distance, as the other
side of the air:
pure,
boundless,
no longer habitable."