Musik & Teaterbiblioteket, Stockholm
9 oktober 2013Jag var riktigt pepp inför kvällens framträdande, framförallt för att jag inte hade en klar bild om vad jag skulle uppleva. Bilden ovan är inte från detta tillfälle utan det var i själva bibliotekslokalen som det hela ägde rum, mitt i bland alla hyllor fyllda med böcker och tidskrifter. Jag hade små aningar om hur det hela skulle gå till; ett live-framträdande bestående av en slumpgenerator som använde sig av 4.000 mikrosamplingar som Atoui har arbetat fram med hjälp av olika människor och med tillgång till vissa arkiv. På Bonniers konsthalls hemsida kan man bland annat läsa följande beskrivning:
I The Metastable Cut har han tillsammans med studenter från konst- musik och teknikhögskolor tillverkat ett nytt instrument baserat på material från Elektronmusikstudions (EMS) arkiv av elektronisk musik och ljudkonst.
Tarek Atoui och 8 elever från musik- och teknikhögskolor samarbetar alltså i detta projekt. De olika bakgrunderna hos deltagarna var en intressant aspekt och gav en intressant krydda till experimentet.
Som en grund att arbeta med tar får dessa åtta studenter ta del av samplingar som Atouis egna instrument slumpar fram via en algoritm. Då genom en ström av samplingar som alla når samtidigt. De kan ta precis vad de vill när som helst och välja att använda de egna inspelningarna när som helst de anser att det passar in. De hade sedan olika verktyg att manipulera de ljud de hade tagit från ljudströmmen i kombination med egna instrument som de hade med sig.
Musikerna var utspridda över hela lokalen och sedan vandrade besökarna runt i bibliotek- och ljudlandskapet, vart än ljuden tog dem. Detta pågick lite mer än en timme och den verklighet man tog del av böjdes på olika sätt och vis.
Preparerad hackbräda.
Atoui var, även om han inte själv styrde några ljud just då, en styrande kraft och spindeln i nätet. Han vandrade bestämt runt i lokalen och förmedlade förhållningsregler till studenterna med gestikulationer och uppmanande blickar. Man kunde inte låta bli att undra vad han t.ex. menade med att visa upp sex fingrar. Var det något som skulle hända om sex minuter? Man väntade alltid för att se om man kunde hänga med i dessa "beordrade skiftningar".
Ljuden styrdes på något sätt via en Wii-kontroll (jag gissar tekniker)
Efter konserten passade jag på att fråga några av studenterna över deras egna delaktighet och hur de såg på det. Det visade sig att detta var första gången de gjorde det tillsammans då de enbart hade fått känna på grundinstrumentet var för sig i ungefär två dagar innan. Många beskrev det hela med att de såg strömmen av samplingar som en annan person att spela tillsammans med - som att de alla utgjorde varsin duett i sitt skapande.
Snubben som mot slutet genom låga frekvenser skakade delar av huset lite
Det var otroligt fint att som besökare få vandra runt i vad som kändes som en levande ljudorganism där deltagarna var enskilda organ som arbetade tillsammans för att helheten skulle fungera. Allt alla gjorde relaterades till alla andras skapande och det skapade många speciella tillfällen som inte går att bestämma på förhand, framförallt inte om de inte hade testat det innan.
Det skedde en fantastiskt slump vid ett tillfälle. Två av artisterna hade valt samma sampling som de hade manipulerat på olika sätt. Det lät som om det hade börjat i ena sidan av huset för att sedan har färdats vidare till andra. Samtidigt hade det vida andra platsen också en stor reverb-påverkan som fick det att låta som om det hade tagit sig längre bort från biblioteket. Storlaget tillfälle som uppstått av slumpmässighet. Enastående.
En inspirerande skaparfest som var allt vad jag hade önskat. Jag rekommenderar att ta en titt på länken nedan ifall detta låter intressant. De gör nämligen en annan spelning den 20:e november på en halvtimme. Samma gäng, en andra gång.
Läs mer om projektet och Atoui på följande länk:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar