King Crimson - Starless and Bible Black (1974)

Om du gillar: Experimentell och hård symfonisk rock.

King Crimsons utveckling fortsätter i och med detta verk mot den blandning av experimentella grunder och ett tuffare sound som den tidigare skivan bjöd på. Musiksammanhanget känns också mer nedskalat än tidigare vilket stundtals ger den en, vågar jag säga, "punkig" attityd.

     Distbasen pumpar tempot, slagverkaren meckar friskt och gitarren öser ackordmattor. Ibland blir det också lugnare partier men alltid med en viss edge. Man också allt mer ana hur det gitarrsound många kopplar samman med Fripp i senare år verkligen börjar slå rot, exempel på detta finns t.ex. i låten The Night Watch.

     Sista spåret, Fracture, är en klassiker bland KC:s mäktigare verk och något man absolut inte får missa. Detta är precis som en del andra spår på skivan också inspelad live. Det bjuds på långa uppbyggnader, snygga skiftningar och bländande gitarrspel (och bra prestationer av övriga med för den delen).

     Även om den här skivan inte är den jag återvänder till allra mest gillar jag den skarpt. Fracture är fortfarande lika grym som första gången jag hörde den och värd att spela om och om igen. Tycker du att resten är fruktansvärd så missa iallafall inte den. Nåväl, länkar:

King Crimson - Larks' Tongues in Aspic (1973)

Om du gillar: En blandning av jazz, rock och klassiskt, Ett blandat och mångsidigt King Crimson.

Nytt album, nya medlemmar. Som så många gånger förr finner vi nu gamle Fripp sittandes med helt andra musiker kring sig. Den här skivan var tidigt en favorit för mig och jag återkommer alltid till den med stor iver. Bland medlemmarna fanns nu David Cross på fiol, fantastiska Bill Bruford på trummor (han hoppade av Yes efter storslagna Close to the Edge), John Wetton på bas (en av mina förebilder under basspelandets tid), gamle Fripp så klart samt Jamie Muir på slagverk under en kortare period.
     Gruppen har delvis återgått till ett hårdare sound men samtidigt behållt den jazziga touchen som kommit med de senaste skivsläppen. Materialet är stundtals bland det mer experimentella de hade gjort vid det här laget, en trevlig kombination av allt det som har kommit att definiera deras sound.

     Som sagt är detta en KC-favorit för min del och kommer nog alltid att vara det. Jag gillar verkligen blandningen av influenser och musikernas prestationer är grymma. Upplägget med instrumentala spår som omger andra med text skapar också en snygg helhet.

     Något som jag aldrig riktigt kan bestämma mig över är sången. Det är bassisten Wetton som sjunger och han har en slags mossig och seg karaktär. Det här känns ibland klockrent men ibland saknar man det man har hört tidigare. Samtidigt bör man ta i beräkningen att skivan främst är ett instrumentalt verk och att rösten inte känns viktigast - Wettons basspel är riktigt härligt.
     Jag rekommenderar den här skivan starkt och jag tycker det är en bra representant för de olika sidorna av bandets musikaliska uttryck. Måste jag välja enbart en skiva ur den synpunkten utan att behöva ta hänsyn till lyssnaren skulle det bli den här.

Alf Gabrielsson - Starka musikupplevelser (2008)

Presentation från CDON (och kanske från någon annan innan dess):
"Denna bok berättar flera hundra människor kvinnor och män, unga och gamla, musiker och icke-musiker om sina starkaste musikupplevelser. Upplevelserna sträcker sig över nästan hela 1900-talet och har inträffat i de mest skiftande och ofta oväntade sammanhang, Musiken absorberar lyssnarna eller utövarna, stänger ute allting annat. Den väcker starka känslor och många andra reaktioner, alltifrån fysiska förnimmelser till upplevelser av existentiell och andlig karaktär. Varje berättelse är unik, vittnar om starkt engagemang och är ofta av gripande karaktär. Upplevelsen kan leda till en förlösning av uppdämda känslor, innebära befrielse och rening och fungera som terapi. Man kan känna sig bekräftad och förstådd, få ökat självförtroende och en annan syn på sig själv och tillvaron i stort. Naturligtvis också en helt ny syn på musik och vad den kan betyda för välbefinnande, hälsa och livskvalitet. Det finns många likheter med starka upplevelser inom andra områden såsom natur, kärlek, religion, litteratur, bildkonst och dans. Alf Gabrielsson är professor emeritus i psykologi vid Uppsala Universitet. Han har särskilt ägnat sig åt forskning och undervisning i musikpsykologi. Han är även ledamot i Kungl. Musikaliska Akademien."

Den här boken är en vetenskaplig text vilket innebär att den är strukturerad därefter. Den blir därför ganska tung, men tung för att den måste vara det. Det är inte på något sätt en dålig sak, tvärtom, men den tog sin tid att ta sig igenom. Större delen av boken består av olika människors beskrivningar över egna subjektiva starka upplevelser av musik. I slutet av boken diskuterar sedan Gabrielsson resultaten och organiserar på olika sätt ihop dessa.

     Under läsningens gång kom jag ofta på mig själv med att le, känna mig otroligt rörd eller sorgsen i samband med dessa berättelser. Vissa av den handlade t.o.m. om liv och död vilket blev rätt starkt.

     Boken finns att köpa via t.ex. CDON för 49 kronor eller att låna på biblioteket, åtminstone i Stockholmsregionen. Helt klart relevant för den musikintresserade, kör bah.

King Crimson - Earthbound (1972)

Jag hade tänkt att hoppa den här men beslutade mig för att åtminstone skriva lite grann om den. Jag ogillar inte den här på något sätt egentligen men man kan lugnt säga att den är lite speciell. Det här är den första live-releasen från gruppen och består av samma besättning som den föregående skivan Islands.
     Inspelningen är väldigt dålig, främst på grund av mycket undermålig utrustning och kanske ett och annat ljudtekniskt klanteri. Skivbolaget tyckte t.ex. att detta skivsläpp var mycket tveksamt och det kan man finna viss förståelse för. Detta för dock med sig viss charm som är svår att bortse från. Den redan distade rösten i 21th Century Schizoid Man blir här kaotiskt smutsig vilket jag inte kan låta bli att tycka om.
     Själva framträdandet är riktigt bra och improvisationsbitarna (eller vad som verkar vara sådana) är grymma, Boz Burell bjuder t.o.m. på lite scat song här och var. Jag rekommenderar den här med en varningslapp kan man säga. Kvalitén och det faktum att det är live-inspelningar gör att den bäst lämpar sig för mer inbitna fans helt enkelt. Det verkar faktiskt svårt att ens hitta det på ett bra sätt via Youtube. Det är inte nödvändigtvis rätt bitar jag hittar och jag verkar inte hitta just Schizoid Man som är den första låten och den sista är inte från samma inspelning. Men om nu verkligen vill höra den här som den släpptes, leta helt enkelt upp den på annat vis.