fredag 1 november 2013

King Crimson - Earthbound (1972)

Jag hade tänkt att hoppa den här men beslutade mig för att åtminstone skriva lite grann om den. Jag ogillar inte den här på något sätt egentligen men man kan lugnt säga att den är lite speciell. Det här är den första live-releasen från gruppen och består av samma besättning som den föregående skivan Islands.
     Inspelningen är väldigt dålig, främst på grund av mycket undermålig utrustning och kanske ett och annat ljudtekniskt klanteri. Skivbolaget tyckte t.ex. att detta skivsläpp var mycket tveksamt och det kan man finna viss förståelse för. Detta för dock med sig viss charm som är svår att bortse från. Den redan distade rösten i 21th Century Schizoid Man blir här kaotiskt smutsig vilket jag inte kan låta bli att tycka om.
     Själva framträdandet är riktigt bra och improvisationsbitarna (eller vad som verkar vara sådana) är grymma, Boz Burell bjuder t.o.m. på lite scat song här och var. Jag rekommenderar den här med en varningslapp kan man säga. Kvalitén och det faktum att det är live-inspelningar gör att den bäst lämpar sig för mer inbitna fans helt enkelt. Det verkar faktiskt svårt att ens hitta det på ett bra sätt via Youtube. Det är inte nödvändigtvis rätt bitar jag hittar och jag verkar inte hitta just Schizoid Man som är den första låten och den sista är inte från samma inspelning. Men om nu verkligen vill höra den här som den släpptes, leta helt enkelt upp den på annat vis.

Inga kommentarer: