Cocteau Twins - Milk and Kisses (1996)

Då var vi framme vid den allra sista skivan som Cocteau Twins gjorde. Jag är personligen inte såld på den här av flera anledningar. Samtidigt ska jag erkänna att jag återvänder till spåren Serpentskirt, Treasure Hiding och Seekers Who Are lovers då och då. Den stora behållningen från den här skivan är utan tvekan Frazers sånginsatser men det är något många av de andra skivorna kan leverera också.

     Den största anledningen till mitt missnöje är det att skivan saknar en helhet. Låtarna känns för orelaterade till varandra i fråga om sound och album. Låtarna är alltid väldigt vackra men jag kan aldrig skaka av mig känslan av att något alltid saknas. Alla spår är också "korta för att vara korta" och lider därför av sin egen uppreplighet.

     Dessvärre kan inte ljudfrågan rädda situationen heller. Det låter, som många skivor från den här tiden och fram till idag, rätt grötigt, mosat - helt enkelt trist och odynamiskt. Kanske finns det utgåvor som är mindre drabbade av t ex mastring men det är inget jag känner till (min referens är i det här fallet Spotify. Värdelös är den kanske inte men den imponerar och engagerar mig inte mycket helt enkelt. Men man kan tycka olika - kanske är det här din Cocteau Twins-skiva.